Terrorbalans i färgbutiken

Intressant terrorbalans på färg- och tapetbutiken. Vi hade en liten incident för några månader sen, då vi krävde pengar tillbaka för en felbeställning (och kanske var felet vårat) men efter det så blir vi rätt kyligt bemötta när vi kliver in där igen. Egentligen kan man fråga sig varför vi ens går dit. Igår försökte vi fråga en bortkommen kille om hjälp, det slutade med att han försvann och inte kom tillbaka. Mycket märkligt. De två kvinnorna som jobbar med just tapeter brukar rygga tillbaka och göra diskreta korstecken när vi kommer in. Nu är lurendrejarna här igen. Spotta tre gånger över axeln och mantra-upprepa några besvärjelser. Vi kallar dom Angelica Huston och Stig Grybe. De måste verkligen undra varför vi envisas med att hela tiden besöka dem och samtidigt besväras över att så motvilligt smila upp sig och vara serviceminded mot alla kunder. Det har nästan blivit en grej av det. Det tog nästan en halvtimme idag innan jag fick nån hjälp, trots att de mycket väl såg mig redan från början, där bland tapetproverna, hjälplöst bläddra. Av nån anledning tänkte jag på den kinesiska restaurangen i New York, som en kollega tipsat om. Den är ökänd för att personalen är så extremt otrevlig mot sina kunder men det har i sig blivit en grej, ett kultställe, att folk vallfärdar dit just för att bli förolämpade. Ta del av myten, liksom. Så vi ses imorgon igen, med våra tapetprover, Angelica och Stig!