Satan i gatan

Vill minnas att jag ungefär samma tid förra året också satte igång en enorm hype kring Oskar Linnros och hans andra singel Från och med du. Hur det gick sen vet väl alla. Får samma vibbar i kroppen nu, kanske inte specifikt på en singel men på hela skivan. Oskar Linnros är fortfarande en beröringspunkt, då han är Veronica Maggios ex och tredje plattan "Satan i gatan" till en stor del tycks handla om uppbrott och att göra slut. Den här skivan förtjänar att bli stor och den förtjänar sin hype. Det måste ändå kännas som en revansch för min favorit Christian Walz, (vars låt var en av de bästa i melodifestivalen, men ändå åkte ut redan i delfinalen). Han har verkligen satt sin prägel på skivan, det är så typiskt Christian Walz-sound - kryddat med bra röst, bra melodier och en Markus Krunegårds texter. Kan det bli annat än bra? Nej. Den här plattan kommer garanterat att finnas med i toppen när det svenska musikåret ska summeras i december.

På jobbet är det lite nedförsbacke annars. Vintern var hemsk, så det här var nödvändigt. Roligast är den 50-åriga damen som levt ett riktigt hårt liv (vilket syns på henne) och som nästan med en axelryckning konstaterade att hon tappat en framtand i överkäken igår. "Spela roll, jag är snygg ändå!"

Cheburashka aka Drutten, del 2

Varje gång jag är ute och reser och ser hur stora städer gestaltar sig, hur maffig och djärv arkitekturen är, så blir jag alltid lika förbannad på hur mesigt Stockholm är. Ingenting får byggas högre än kyrktornen, förslag på höga hus råkar alltid ut för tråkiga kompromisser. Både i höjd och utseende. Inga böljande linjer, inga utsmyckningar på fasaderna. Nä, här bygger vi raka sterila boxar. Skolådor i glas. Fyrkantigt med platta tak, vilket känns idiotiskt för ett kallt land i norr med mycket snö. Varför har man inte vågat göra si och så i Stockholm?

Sen kommer man tillbaka och inser gång på gång att det är liksom inte med höga hus Stockholm ska konkurrera med andra storstäder. Vi är ett litet land på nio miljoner invånare, med en liten huvudstad - varför skulle Stockholm försöka konkurrera på höjden med Hong kong, New York eller Dubai? Trots allt har Stockholm något som andra stora städer bara kan drömma om. Närheten till naturen, grönskan, vattnet överallt, öarna. Och det har vi gratis.

Många fördomar om Moskva bekräftades men jag väljer att bara nämna de positiva. Tunnelbanan är en sak. Helt otrolig. Så vackra, påkostade och rena. Som konstsalonger och balsalar med sin arkitektur, konst, sina skulpturer och ljuskronor i taket. Det är nåt annat än t-banestationer om Vårby gård eller Skärholmen det...

Säga vad man vill men i Ryssland känns byggnaderna som riktiga byggnader. Här talar vi maktspråk. Inga sketna punkthus i fyra våningar. Stalinskraporna, sju till antalet, är i mitt tycke arkitektoniska mästerverk. Pompösa, groteskt stora men fantastiska i utseende och som tidsdokument. Och utmärkta riktmärken, om man skulle gå vilse i stan - eftersom de syns överallt.

Cheburashka aka Drutten, del 1

Så, då var man äntligen tillbaka i vardagsmyllan, efter några riktigt spännande dagar i Moskva. En fantastisk stad, egentligen. Man blir nästan lite fundersam varför inte Moskva profileras mer ut mot västerländska turister för här finns ju ALLT. Oerhört mycket att se i form av historia, konst, kultur, arkitektur och det numer spetsat med en med internationaliserad befolkning, som faktiskt pratar engelska och faktiskt har putsat bort mycket av den klassiska öststats-servicen. Dvs ingen service alls. Dessutom är kafé och restaurangutbudet riktigt bra!

Så huvudet och det lilla anteckningsblocket är fullklottrat med idéer och inspiration och nya lärdomar. Som tex att Drutten och Jena från början är en rysk tv-serie (inte tjeckiskt som allt tycktes vara på 70-talet) och att Cheburashka i Sverige fick det obegripligt fula och hårda namnet Drutten, till en så mjuk och vänlig figur. Ska portionera ut mina intryck i fler delar här.

I övrigt var vi ute på årets första uteservering igår, Strand, där bästa vännen J avslöjade en hemlighet som fortfarande idag gjort mig lite svarslös. Närmast i chock, faktiskt. annars är intrycket av Horntull och speciellt då Strand att det var komedi på gränsen till parodi. Alla ska vara så jävla alternativa men ändå ser alla precis exakt likadana ut. Det är ju ett skämt!? Det går 13 gubbkepsar på dussinet, alla ser ut som nån slags kombination av popstjärna och arbetare från 40-talet. Vilket ju är ironiskt, eftersom ingen på Söder arbetar på det sättet som man gärna vill identifiera sig med. Påmålad arbetarmentalitet och klassiska vänsteråsikter men sen går man hem till svindyra bostadsrätt och fondplacerar, som alla andra. Och man umgås bara med sin lilla klick av likasinnade media-bohemer. På ett sätt gillar jag då den krönika Åsa Linderborg skrev i dagens Aftonbladet, just om det hycklande Södermalm - där alla unisont hatar Sverigedemokraterna och hånar Vellinge för deras fåniga lokalpatriotism om att bevara samhället så genuint som möjligt, utan "influenser" utifrån. Vad är då Södermalm i jämförelse? Inga invandrare bor ju här, förutom de som jobbar på pizzerian och sen åker hem till Rinkeby. Här sitter alla som tänker likadant, som klär sig likadant, som handlar samma saker, jobbar med ungefär samma saker. Lilla SoFo har både sin egen hemsida (där alla affärer i området bloggar) och sin egen lilla kvartershyllande tidning (Sofo magazine) och man har mage att anklaga SD för att vara konservativa och särskiljande av det som inte passar in.

Sen kan man ju faktiskt dra debatten ett steg längre ändå. Vem är Åsa Linderborg att just hänga ut bara Söder som isolationistiskt och snedvridet? Svensk media av idag lider väl av precis samma problem. Hur många riktiga "svartskallar" jobbar egentligen på Aftonbladet, Expressen eller DN? En handfull, om ens det. Journalistkåren lider ju alla samma extremt segregerande problem och det är ju skrattretande då att Sveriges i särklass mest journalisttäta bostadsområde är just lilla Hornstull på Södermalm. Och då var vi tillbaka på Strand. Och snedfördelningen och att bara umgås i sin lilla klick av likasinnade.

Bekännelser och mästerkock

Lugn natt på avdelningen (so far) och det enda märkliga som händer är att syster A tycks ha fått superhjältehörsel under natten och har flera gånger anklagat mig för att skrika och gapa. Jag är verkligen inte den skrikande typen.. vad jag vet. Annars har jag funderat på musik och film igen. Ocreddiga favoriter man har. Ja, se det som en bikt och erkännade. Man skulle lätt kunna tro att min musiksmak hela tiden är så progressiv och cool, hipp och rätt men det handlar nog mer om att jag talar tyst om andra favoriter. De som inte är tillräckligt häftiga och rätt. Så nu tänkte jag avslöja vilka artister jag egentligen borde skämmas över, att jag tycker om. Såväl musik som film:

Here goes nothing... Jag tycker fortfarande att George Michael är strålande i sina bästa stunder och kan verkligen störa mig på hur han förstört sin egen karriär med utstuderade skandaler, ständiga arresteringar och årslånga uppehåll. Jag köper att han knarkat och haft oskyddad sex i bögparker och gjort dumheter men musikkarriären behöver väl inte dö för det? Men George Michael har nästan lagt av, orkar inte göra musik, verkar inte bry sig och släpper nån singel här och där var femte år. Bara kastar bort sin talang på att inte utnyttja den gåva han har. Lisa Nilsson är lite en svensk motsvarighet. Mäktig röst men så otroligt sparsam med att ge ut ny musik. Och hon har inte ens knarkande eller sexskandaler att skylla på! Hade det inte varit för överdoseringen av autotune så hade George Michaels nya singel True faith varit super.

En annan favorit som verkligen passerat zenit vad gäller trend är Jamiroquai. Är det bara jag som fortfarande tycker att den mannen är helt genial? Tycker han är bättre nu i det tysta än han var då, när han var inne.

Jag tycker faktiskt att Jennifer Lopez är en bra skådis. Inget vidare som sångerska däremot. Jag gillar faktiskt också Annicka Lantz och jag tycker att hon är rolig. Fast så fort hon hamnar i tv i olika humor- och lekprogram och förväntas vara rolig, så spricker det. Jag gillar Alicia Keys och tycker att hennes multiinstrumentella talanger borde uppskattas mer än att bara vara en pop/RnB-sångerska i mängden. Jag hoppas fortfarande på att Edward Furlong ska vakna upp från sitt drogmissbruk och visa Hollywood vilken bra skådis han är.

Jag följer Project runway.

Nästa vecka är det så äntligen dags för finalen i det första svenska Mästerkock. För dem som följer det så är de allra flesta väldigt imponerade av 18-åriga Jenny och visst, hon är en stor talang. Problemet är att hon vet om det och förvandlat sitt stora självförtroende till en rätt osmaklig arrogans och oödmjukhet. Som att hon inte unnar någon annan medtävlare framgång - för hon är ju bäst. Tycker hon själv. Inte helt charmigt. Louise har varit min favorit ända sen starten.

Stigma och Hollywoods åldersdilemma

Det måste bottna i en paranoid grundinställning... Men jag har alltid haft svårt att lita på folk, speciellt okända. Tror alltid det värsta om människor. Just nu är vi på gång med att renovera köket och har olika hantverkare på besök till och från, som tittar, mäter och kommer med offerter på vad arbetet skulle kosta. Kalla mig fördomsfull men jag litar verkligen inte på hantverkare. Suddar ut alla uppgifter på vår stora informationstavla/almanacka om datum där vi kommer vara bortresta och nu är jag väldigt tveksam kring en hantverkare som gav ett fantastiskt bra pris på renoveringen men å andra sidan ser ut som en kille som skulle kunna stjäla din plånbok på stan. Vad gör man? Har fortfarande problem med att behöva ha kontakt med den byggfirma som renoverade vårt badrum, eftersom firmaägaren där ser ut som djävulen själv. Som nån som verkligen äter barn till frukost och sveper det med blod från oskulder. Han ser ut som en tjock och tovig gammal tandlös varg. Kalla det stigma men vissa har verkligen inte utseendet med sig och bara utstrålar kriminell rakt igenom och då rustar åtminstone jag med försiktighetsåtgärder. Så stäm mig då!

Läste förresten för några dagar sen att Yann Martels hyllade "Berättelsen om Pi" nu äntligen blir film och att Ang Lee ska regissera. Lite trist kanske, då Jean-Pierre Jeunet var påtänkt men avpoletterades.

Sen är det provocerande att anglofieringen gått så långt att Amanda Seyfried får premiär 20:e april med Red riding hood. Vad är det för fel på Rödluvan och vargen?? Vad är poängen med att hela tiden bortse från svenskan, som nåt sekundärt språk? Filmen är ju fortfarande baserad på bröderna Grimms gamla saga, om än moderniserad och justerad i story. Trailern ser ändå lite spännande ut (om än lite väl mycket Sleepy hollow möter The village) och Seyfried är ju uppenbart talangfull, så man kanske ändå ska se filmen..? Trots att det är Twilight-regissören Catherine Hardwick som står bakom filmen. Dessutom läste jag på nån filmsite och en av anledningarna till varför brittiska skådisar är så populära i Hollywood. Speciellt den äldre generationen. Av den anledningen att de förutom att vara väldigt bra skådisar och skolade via teatern också struntar i fysiska ingrepp i ansikten, boxot och lyft och allt vad det nu är. De är mer naturliga och litar på sin talang. Samtidigt börjar det bli allt svårare att göra historisk film i Hollywood, med amerikanska skådisar, om den inkluderar äldre människor, eftersom 50-60 åriga kvinnor på 1700-talet inte hade siliconläppar, solariebränna, platt mage och väldigt släta, nästintill blästrade ansikten. Det ser bara konstigt ut. Då måste man plocka in de rynkiga britterna, de är ju så härligt naturliga. Har lite oro för såna anakronismer i den här filmen. Folk som ser för moderna, välmående och rena ut.

Apropå moderniserad Rödluva, kolla in denna kortfilm.

Ryan, Christer, Kicki & Lollo.

Ok, jag spoilervarnar nu, för er som kanske vill se Buried. Brukar aldrig berätta hur filmer slutar men Buried med Ryan Reynolds måste vara den mest sorgliga film jag sett, på väldigt väldigt länge. I övrigt så måste filmen slå nåt slags rekord i extremt låga kostnader man haft för filmen. Det är Ryan Reynolds i en kista. Punkt. Budgeten för att inhandla en tändare, en ficklampa, en mobil, en orm och två neonstavar kan ju inte ha varit så groteskt höga.

Hockeyn gick åt helvete, enough said. Är skitarg, besviken och helt tom, på samma gång. Tack och lov att man förhoppningsvis får annat att tänka på till hösten. Om allt går som det ska så sätter sig herr Oakbitch i skolbänken igen. Hm, känns ju också märkligt med tanke på hur jag drivit med en några år äldre kollega, som också börjat plugga igen, om han fått komma på fest i studentkorridoren hos 18-åringarna Kicki & Lollo. "Kicki & Lollo" symboliserar egentligen allt vi vuxit ifrån, men som vi i naiv fåfänga och drömsk sentimentalitet från svunnen ungdom kanske fortfarande sneglar mot. Hänger man fortfarande med, liksom? Blir man som medelålders, cynisk och bekväm bjuden på fest hos nudelkokande tonåringar som inte hunnit uppleva någonting av livet än?

Som säkert ingen missat så vann Tors torn och Norra stationsområdet laga kraft i veckan. Yay!Känns som att det just nu händer väldigt mycket på byggfronten. Nya Vin och sprit-muséet på Djurgården har äntligen satt spaden i jorden, liksom KS spektakulära aula vid Karolinska. Liljeholmskajen, Hjorthagen, Husarviken och gasklockornas nya användningsområden tar form. Dessvärre är det oerhört frustrerande att se hur moderaterna envist motsätter sig allt vad en utbyggnad av tunnelbanan heter. Tycker det är helt absurt att bortse från alla fördelar med ett redan utbyggt t-banenät och istället börja riva upp halva stans gator för att ett totalt förvirrat trafikslandstingsråd i Stockholm vill leva ut sin pojkdröm om att hela stan ska åka spårvagn. Det i sig är dyrare, tar mindre volymer människor än tunnelbanan och kommer bara göra trängseln på gatorna ännu värre, samtidigt som det inte löser stadens växtvärk kontra en utvecklad kollektivtrafik som bör gå hand i hand. Hoppas verkligen Christer G Wennerholm får kliva av makten till nästa val, eftersom han varken agerar utifrån folkets eller näringslivets bästa, utan bara efter sin egen personliga övertygelse.

Musikaliskt är det ju väldigt trevligt att favvobandet Justice är tillbaka med ny singel, liksom Anna Järvinen och Bill Callahan. Än finns ingen video till Civilization men det känns som att Justice fått rätt schysst draghjälp ändå, i och med denna reklamfilm.

Självförtroende och Bullerby-tänk

Igår var det så besök på La soirée, nycirkus med en twist och helt galna nummer. Bland annat fick vi oss till syns regelrätt striptease från Youtube-fenomenet Ursula Martinez. Trolleri och striptease i ett och man insåg en sak kring nyckeln till striptease. Självförtroende. Martinez är så totalt oblyg och obrydd och har ett sånt självförtroende i det hon gör, att trots att det är hon som klär av sig och är helt spritt språngande naken, så är det vi i publiken som känner oss lite generade. Precis samma sak är det egentligen med gummimannen Captain Frodo, som trär sin kropp genom ett tennisrack och vrider sina axlar ur led, för att lyckas. Det är som Frodo säger: det här gör förmodligen mycket ondare för er, än det gör för mig. Och när högerarmen hänger och slänger, utan kroppskontroll, så är det publiken som skriker av ... ja, smärta, empati, äckel?

Nästa vecka tas så ett stort beslut kring Stockholms stads fortsatta utveckling och utbredning norrut. Då ska regeringen beslut kring Hagastaden, det som förut kallades Norra stationsområdet, och OM det omtalade Tors torn blir av eller inte. Ska Stockholm fortsätta vara en gullig Bullerby eller ska vi ta ett steg in i 2000-talet? Jag kan tycka att den lokala demokratin samtidigt som den är positiv och är lika mycket av ondo. Så länge snart ett sexsiffrigt antal människor (om än i varierande grad av "akut" behov) står i bostadskö och inte kan få tag i en bostad så kan det inte ligga på den som redan bor i innerstaden att bestämma om de vill ha nya grannar eller inte. "Nej, vi kan inte bygga några nya bostäder för folk som verkligen behöver det, åtminstone inte här. Det skulle ju förstöra min utsikt från fönstret!" Om man hela tiden skulle böja sig för den lokala folkopinionen med att "bygg gärna - men inte här!", så skulle aldrig någonting byggas i stan. Överhuvudtaget.