National anthem

Igår var det teaterdags och inte bara det - teater med mor och far. Första gången vi går tillsammans. Jag hade förmodligen kunnat valt en lättsammare pjäs att gå på, det blev språkekvilibristiska Misantropen av Moliere och jag anade tidigt vartåt det här skulle barka. På min ena sida satt dessutom C och personifierade just den här personen man annars brukar hata i en teatersalong: den klassiska hostaren. Första akten var smått pratig och till pausen mellan akterna stod mor och far redan påklädda för att gå. Ska ni verkligen gå, frågar jag och får ett citat värdigt en 18-åring. "Livet är för kort för att slösa bort det på tråkiga saker". Nu åker vi hem. Själva satt vi av resten av pjäsen och kunde konstatera att pjäsen är tidlös och oerhört aktuell fortfarande idag, att Livia Millhagen är en strålande skådis och att Per Mattsson är patetisk. Han var patetisk i Shakespeares Stormen och han var patetisk här.

Musik... Jag ska börja med att erkänna att jag aldrig varit något fan av Laleh. Har aldrig förstått hennes storhet och förstår inte alls hypen kring henne och hennes versioner i Så mycket bättre. Men en sak törs jag förutspå och jag förstår skivbolaget taktiska singelsläpp inför Lalehs nya platta. Nya, första singel från plattan är Some die young och det är redan en hit, mycket just pga framgångarna med Så mycket bättre. Det är en kompetent låt. Men samtidigt förstår jag att skivbolaget sitter och ruvar och småhåller på materialet. Vårens första dag - den låten vill man spara lite. Den kan bli årets stora svenska vår- och sommarhit, årets Jag kommer eller Från och med du. Jag lovar att äta upp min gamla Beijer-sponsrade keps om inte det kommer att hända. Alla kommer att sjunga "Låt mig vara, låt mig vara, lite tiiiiiiiill...." i vår. 

För en gångs skull håller jag med Fredrik Virtanen på Aftonbladet också. So what att skivbolaget ljugit ihop en fejkad hård ghettpimage (som nu avslöjats) kring Lana del Rey - i slutändan handlar det väl om musiken är bra eller inte. Lana del Reys debutplatta "Born to die" är inte bara en av årets fetaste hyper - det är faktiskt också en jäkligt bra skiva. Och då har jag inte hört alla spåren än. Spelar det då nån roll att Lana "bara" är en fotomodell från Denver, sprungen ur problemfri vit medelklass?

Explodera

Antar att man är lite skadad av jobbet... Sjuksyster frågar en manlig timanställd: "Vad brun du är! Har du varit utomlands eller har du fel på levern?" Andra natten i rad som läget på avdelningen helt och hållet följer psykologins tvära kast. Två kvällar i rad har man kommit till jobbet och mött idel kvinnliga skötare och syrror som har varit helt förstörda och skräckslagna över kaoset på avdelningen. Kaoset beror på 4-5 kvinnliga patienter som gapar, skriker och är allmänt hotfulla och taggiga mot den kvinnliga personalen. Två kvällar i rad händer samma sak - så fort nattpersonalen (bestående att män) gått på sitt pass, så lägger sig allt på gång. Inget gap, inget skrik, inget tjafs. Tyst och lugnt, som helt andra människor. Den kvinna som under rapporten utpekats som en värsta uppviglaren är ett under av vänlighet resten av kvällen. Hon bjuder till och med på smickrande komplimanger och skamliga förslag.

Min dator dog förresten för några dagar sen. Ändå intressant att en så trist burk kunde få en så spektakulär "död". Exploderade processorer, konstaterade mannen i databutiken. Att sätta in ett nytt moderkort skulle kosta mer än att köpa en ny dator.. så, på den vägen blev det. C förutsåg redan datorns fall (alla svordomar och förbannelser kan ha haft nåt med saken att göra), så tack för den försenade julklappen!

Oscarsnomineringarna kom för några dagar sen och det var ju kul med lite svensk stjärnglans. Eller vad det nu var. Gary Oldman är nominerad i kategorin Bästa manliga huvudroll för Tinker, tailor, soldier, spy - regisserad av svenske Tomas Alfredsson. Rooney Mara är nominerad till bästa kvinnliga huvudroll för The girl with the dragon tattoo, som ju är baserat på en svensk förlaga. Och så är Max von Sydow nominerad som bästa manliga biroll, även om Max numer avsagt sig sitt svenska medborgarskap och numer är enkom fransman.

Läste annars till min stora förfäran att Göteborg blir först i landet med ett Starbucks. Ett riktigt Starbucks, alltså.. ett som är åtkomligt för alla - inte bara de som passerat pass- och tullkontroll på terminal 5 på Arlanda. Är väl en av dem som verkligen vill ha Starbucks till Stockholm. Jag vet att det finns massvis med kritik mot kedjan, allt från priser till anställningsförhållanden, miljöpåverkan, likriktad globalisering, osv men jag önskar ändå att de kunde etablera sig här, en gång för alla - om så bara för att konkurrera ut och höja kvaliteteen hos usla förnöjsamma svenska kedjor som Espresso house, Waynes coffee och Coffeehouse by George. Rädda oss ur det torra muffinsträsket! Näst på tur för Starbucks-etablering är Malmö centralstation.

Tisdag

Det är märkligt och ibland undrar man om det är helt etiskt men ibland kan patientkontakter verkligen funka enligt devisen "if you can't beat them - join them". Ibland får man helt enkelt spela med i patienters galenskap för att få sin vilja igenom. Hörde en kul liten historia, som ju egentligen är rätt vanlig för oss som jobbar inom psyk eller åldringsvård med dementa. Sånt här händer lite varstans, hela tiden. Bakgrunden var i alla fall en psykiatrisk avdelning med lite äldre patienter. Kanske fanns det inslag av demens också. Hur som helst så kom det in en äldre farbror en dag, som patient. Vimsig och så på dagarna men helt hopplös på nätterna. Han sov ingenting, utan gick in på alla andra patienters rum och störde, tände upp taklamporna och väckte allt och alla. Det skapade förstås en väldigt irritation och frustration och den lille farbrorn hotades med stryk både en och två gånger under nätterna, när han väckte "fel" personer.

Situationen var ohållbar men så började nån i personalen gå tillbaka i den lilla farbrorns journalhandlingar och det visade ju sig att anledningen var solklar. Långt tillbaka i tiden visade det sig att den lilla farbrorn hade jobbar om tågkonduktör, på nattåget mellan Stockholm-Luleå-Narvik. Och det var precis sånt här han gjorde om nätterna. Väcka nypåstigna för att kontrollera biljetterna. Lösningen på avdelningsproblemet blev sen lika enkelt som genialt. När det blev natt påföljande dag och alla började gå och lägga sig - så klev farbrorn upp för att göra sig redo för sin tjänsteutövning. Personalen kunde då stoppa honom redan vid dörren och förklara att han ju var ledig idag och att de skulle ta hand om biljettkontrollen. "Visst fan, det är jag ju - så ni tar hand om det här?", konstaterade han något förvånat. Ja, självklart! Då kunde han äntligen slappna av, gå och lägga sig och sova hela natten.

Annars så har studierna dragit igång igen - underbart! Har väntat otåligt i veckor nu, som en rastlös galopphäst i sin fålla, innan start. Klassen är, precis som nya föreläsningssalen - nedbantad. Klaustrofobisk, som ett förhörsrum från kalla krigets dagar. Vår Tinker, tailor, soldier, spy-sal. Trodde annars inte att kursen skulle kräva så många offer längs vägen. Men å andra sidan, nu är de bara de helmotiverade kvar.

Likriktat, kockar och Ove

Läste att Calle Schulman bestämt sig för att flytta till Vasastan. Tills nu har han bott i Hammarby sjöstad men han hatar stället, eftersom det är så likriktat. Jag vet inte... om Calle Schulman ska ta ordet likriktad i sin mun. Tycker det är betydligt mer allvarligt familjen Schulman, med broder Alex, Calles fru Anitha, Alex fru Amanda, Calles mamma och pappa Allan och Lisette - ALLA inom tunga mediapositioner och kända för att vara ambulerande åsiktspaneler (åtminstone den yngre generationen) - inte så sällan i egna släktingars program - ens har fräckheten att prata om likriktning och peka bort från sig själv. Jag vill minnas att Calle rent utav sagt att han inte förstår varför nepotism skulle vara ett negativt laddat ord - han är för nepotism. Självklart vill man väl jobba med dem man känner och kan bäst!? Alltså, bror, svägerska, fru - varför skulle man vilja satsa på nåt osäkert kort utifrån, som man inte vet hur personen i fråga fungerar? DÄR om nåt, kan vi snacka om en skrämmande likriktning - där en väldigt oviktig familj (med fina anor) får så fruktansvärt mycket mediautrymme att tycka till i alla möjliga och omöjliga ämnen, i så många olika forum.

Annars känns det underbart att svenska Mästerkock är tillbaka. Egentligen är det extra intressant för en själv, som egentligen inte gillar att laga mat. Tre starka profiler som programledare och redan såhär i starten, bra profilering på de 14 sista deltagarna. Ser egentligen bara ett problem i årets upplaga - var finns årets bad guy? Har Mästerkocks-dramaturgerna glömt att stoppa in en obekväm karaktär, en självgod oödmjuk typ, som anser sig vara så mycket bättre än alla andra - lite bättre än domarna också. Var är årets Jennie? Tror annars att titeln kan stå mellan vampiga Sigrid och en trio livsfarliga Malmö-killar.

Snart premiär för den svenska versionen av The Office också, Kontoret. Insåg först nyligen att serien är en spin off från Solsidan och att Ricky Gerwais jobbiga chef ska gestaltas av ingen mindre än Ove Sundberg. Kan bli kul, även om jag inte riktigt förstår hur Björn Gustafsson ska lyckas göra rollen som töntige Gareth. Kim Sulocki som Tim...? Tja, kanske. Förhoppningen är i alla fall hög.

Vägval vänster, generaliserat och upphöjt i två

Vänsterpartiet må ju inte ha sin starkaste bas i Stockholm men nyutnämnde partiledaren, Umeåbon Jonas Sjöstedt gjorde det ju inte lättare för sig när han började med att kasta skit på Stockholm och stockholmarna genom att uttrycka sitt förakt för dem som bodde här och att han själv såg det som ett straff att också behöva det. Stackarn. Man kan tycka vad man vill och visst, Norrland är Sveriges stora tillgång, varifrån alla naturresurser kommer ifrån men Stockholm är fortfarande Sveriges ekonomiska motor. Har man inte förstått det och sett till olika landsändars korsbefruktning, vet jag inte riktigt hur man ska kunna föra en intelligent nationell politik. Ingen politiker har vunnit på att mobba Stockholm.

Läste för någon vecka sen att Stockholm är Sveriges mest jämställda stad. Kanske inte ur alla aspekter men i Stockholm finns de minsta lönskillnaderna mellan kvinnor och män, en klyfta på mindre än 10% och man räknar med att inom 10-15 år så kommer kvinnorna - såsom i många amerikanska storstäder att vara ikapp och förbi männen i lönesnitt. Snacka om obehaglig paradox för Sjöstedt, så pro feminism och jämlikhet och så anti kapitalstarka intressen och löneglidning mellan hemska Stockholm och det goda äkta Norrland. Vilken fot ska man stå på? Men är man inte intresserad av att skapa regionala och välbetalda förutsättningar för högutbildade i glesbygd och inte förstår de tätt sammanlänkade banden mellan utbildning-ekonomi-kapital, så kan man inte räkna med att behålla de människorna heller, främst då kvinnorna. Det är därför Stockholm svämmar över av inflyttade köpstarka, välutbildade och kvinnor med högre kra voch standard - som inte behöver män för att försörja dem - samtidigt som de outbildade männen blir kvar ensamma i Burträsk, Arjeplog och Årjäng och måste importera in thailändskor för att hitta nån att bilda familj med. Lagom intellektuellt motstånd, nån som inte behärskar kulturen, samhällssystemet eller språket, som man kan bossa runt med. Genom att kasta skit på Stockholms utvecklingsboom kastar Sjöstedt indirekt inte bara skit på (inflyttad och befintlig) utbildning och kompetens men också på kvinnorna - för det är de som lyft stan. Och det är dina utflyttade norrländska systrar som röstar borgerligt, Sjöstedt!

Sankta psyko

Det sägs ju, något cyniskt, att varje musiker bara har fyra låtar i sig. Allt annat är variationer på de fyra idéerna. Inte helt sant, åtminstone inte för de stora innovatörerna. Det sägs ju också att varje människa bär på en historia värd att skriva en bok om. Alla bär på en historia. Författare bär på fler, innovatörerna åtminstone, men flera av dem producerar verk enligt samma musikerkoncept - de har max 1-4 originella idéer i sig. Johan Theorins författarskap räckte till två böcker, så det är ju lite synd att han fortsätter skriva fler böcker. Sluta nu!! 

Inget är väl så hemskt som att bli anklagad för att vara en Svensson. Well... Vi har börjat med Linas matkasse. Och det blir inte mer ghetto hood för att den lilla bruna femkilospinschern gör ett argt utfall mot mannen som levererar matpåsen. Om jag ändå försökt hålla tillbaka henne med ett "ner, Killer, ner!!!"

C har börjat på nytt jobb idag. Första dagen på det stora drömjobbet. Vi får väl se om farhågorna "tänk om alla hatar mig?" besannas. Men det är väl rätt sällan personalen på ett ställe efter en dag konstaterar: "den där nya tjejen - gud vad jag hatar henne!". Det kommer nog, med all sannolikhet gå utmärkt. Nu är det bara jag som ska försöka få ändan ur vagnen också.

Nytt år och snart börjar de spännande skivorna trilla in. Lana del Rey varvar bra musik med mediasågningar, allt från att hon är en Milli vanilli-produkt till att fel personer gillar henne. Med fel personer menas.. engelska premiärministern. På samma sätt som Da buzz och Timotej inte fått några uppsving efter att Reinfeldt uttryckt sitt gillande. Hoppas annars på finfina Parenthetical girls och Glass candy som båda har stora potential men förmodligen aldrig kommer att nå den breda publiken.

Nytt år

Nytt år och nya löften - att bryta lagom till februari. Men också nya uppgifter. Foto-yatzy2012 är nu igång och om nån läsare är nyfiken på att delta så är ni mer än välkomna att göra så. Mycket trevligt att Divage (som jag bara känner via bloggen, valde att delta). Allt som krävs är en blogg och en digitalkamera/telefon att ladda upp bilder ifrån. Om en vecka börjar sen mina studier också och jag har lovat mig själv att försöka bli mer social och få lite namn på alla ansikten man träffar på föreläsningarna. Han den flintige, hon med tänderna, tvillingarna, Bo Inge Anderssons-look-a-like, gubben från Enebyberg som jämt somnar och "polskan" ska efter den här terminen benämnas vid sina riktiga namn. Annars är det en fin familjetradition att bortse från namn och bara benämna folk och grannar utifrån lyten, utseenden och yrken. Vill minnas min mormor och morfar och deras uppgång som bara bestod av "polisen", klantskallen, snorisen (med familj), hon med hältan eller nån som bara är beskriven utifrån ett nedlåtande läte.

Malmö blomstrar, sägs det... tyvärr känns det som att även ogräset blomstrar i rikets tredje stad. Eller som nån reporter beskrev det i farten: "tredje rikets största stad". Det känns som den ultimata ironin och paradoxen att den senast ihjälskjutna personen i Malmö (som verkar ha varit svensk och inte del av nån tyngre kriminell verksamhet) för någon vecka sen på sin Twitter beklagade sig över att Malmö höll på att bli nån motsvarighet till Ciudad Juarez, mordhuvudstaden # 1. En vecka senare har han själv fallit offer för sina farhågor.