Kam inn

Jag tror att frisörbesök för mig är vad tandläkarbesök var när jag var liten. Samma ångest och rädsla. Nu vill jag inte på nåt sätt peka finger åt något etniskt håll men i "vår" frisörsalong finns en rysk medelålders kvinna som tyvärr tillhör bemanningen. Redan det faktum att hon inte förstår svenska så bra borde få varningssignalerna att ljuda gällt. Att hon sen själv har en frisyr som är lite för mycket Ala Pugatjova -85 gör inte saken bättre. De gånger det hänt att hon ropat upp mitt nummer så har jag skickat fram nån olycklig unge att gå före. Kan redan se framför mig hur ungen nästa dag väljer att komma till skolan med kepsen hårt nedtryckt på huvudet, i skam. Den här gången var det en medelålders man från ett mellanösternland som klippte mig. Att döma av hans frisyr så gillar han Michael Bolton, innan han klippte sig kort. Oh my God. Jag antar att jag får skylla mig själv när jag som önskemål i frisörstolen önskar en frisyr som är kortare (obviously) och snyggare. Great, ge en 45-taggare fritt spelrum med vad som är snyggt enligt hans preferensramar. Code orange..? Uppenbarligen tycker han att Mr Oakbitch skulle se himla fin ut i en Margot Wallström-frisyr. När han i stort sett är klar har jag svalt oroligt så många gånger att jag inte längre hör musiken. Du skulle inte kunna sätta lite vax i? Och kanske få upp luggen lite? Ja, så jag slipper se ut som en ledsen maskros? Så han duttar på vax och börjar trumma på hjässan, som om jag vore en djembe och jag ber (när det svartnar för ögonen) att få ta över. Jag gör det här själv, ok? Det kanske går att rädda ändå. Betalar sen snällt och svennigt och så fort jag kommit utom synhåll från butiken så sätter jag på mig kepsen. Inser att jag just blivit ungen som jag annars brukar låta gå före mig.