Härlig match, härlig inramning och seger. Det mesta var sig likt och så återkom den där tonårskänslan av att skämmas lite för sina föräldrar igen, när de "håller på" och blir vän av ordning. Två småtjejer envisades med att stå upp framför oss där vi satt och till slut fick min far nog och tryckte bryskt ner den ena av dem med orden "ståplatsen är därborta" pekandes på just denna. Och egentligen var ju det helt korrekt att säga så. Plain & simple. Men just att han skulle bli så.. irriterad och gapig. Illröd i ansiktet och med galet stirrande ögon. Vi var båda illröda egentligen, han av ilska och jag av rodnad. Resten av tiden satt småtjejerna slokörade på sina platser och en enda gång försökte den ena provokativt ställa sig upp igen och dra upp sin kompis men hon satt kvar, förmodligen muttrandes om "gubbjäveln" bakom som gnällt. Å andra sidan, vill man hävda sin rätt så antar jag att en bli gubbjävel med åren är det enda sättet. Ska bara försöka tona ner det där galna kabuki-ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar