De obskyras ö

Höst och hemtentor i ämnen som C syrligt kommenterar med "på vilket sätt bidrar det här till samhällsnyttan?" Oakbitchhemmets ständiga kamp mellan teknik och humaniora. Helgen, som ju fortfarande inte är över, har annars varit späckad. Bakluckeloppis på lördagen och det är lika fascinerande varje gång med ritualerna. Hur de första minuterna, när man rullar in och vill packa ut sina grejor är som att bli attackerad av 30 gamar i flock. Folk som drar i ens prylar, vill titta in i bilen och skambuda, innan man ens hunnit plocka fram allt. Hävdar fortfarande att det finns klara etniska stereotyper på en loppis. Mellanösternmänniskor prutar ALLTID och gärna med otroliga skambud. Vill man ha 150 kronor för en pryl erbjuder de 20. Vill man ha fem kronor föreslår de tre. Det är som en princip att buda om priset. Svenskar å andra sidan prutar aldrig. Man accepterar fastslaget pris och betalar lydigt. Man vill inte tjafsa, för det skapar dålig stämning. Asiater är prismedvetna (annat ord för snåla) och vill gärna undersöka saker noga innan de slår till. Annars fick man känslan att loppis blivit en nationalsport för öststatare. Oerhört mycket polacker, ryssar, ex-jugoslaver - och de köper på impuls - ofta de mest anskrämliga sakerna man har.

I helgen blev det också bio, hyllade Monica Z. Kan bara stämma in i hyllningskören. Det är en häftig upplevelse och Edda Magnason i huvudrollen är både skrämmande lik Z men också ett gigantiskt utropstecken. Vilken stjärna! Hon är kanonduktig, sjunger magiskt och är fantastiskt snygg, allt i ett! Kan inte tänka mig annat än att den här filmen lär plocka mest priser på nästa års Guldbaggegala. Även om Kjell Bergkvist gör en klassisk "Kjell Bergkvist-roll", en sån där surgubbe av klassiskt snitt - så tycker jag nog ändå att han är strålande, som Monicas jantelags-pappa. Dessutom får man lite dålig smak i munnen om Kjell Bergkvists karaktär helt och hållet är en påhittad konstruktion, för att få en bättre antagonist. Monicas pappa i verkliga livet ska tydligen inte alls ha varit den surmulna skitstövel man porträtterar honom som - inte heller ska Monica ha lovat att "aldrig mer sätta sin fot i Hagfors". Men det är väl tacksamt, att plocka fram den stelbente patriarken som fiende, för att få kopplingar till aktuella frågor idag. Ska man ha någon invändning mot filmen så är det en lite småstolpig dialog ibland och ur ett feministiskt perspektiv typiskt att det alltid ska tryckas på att framgångsrika kvinnor försakar sina barn och därmed antyda att de därmed är dåliga föredömen. Män, pappor behöver inte betungas av samma problematik - att man inte funnits där för sina barn.

Och så är det nu (äntligen) beslutat att Slussen ska rivas och byggas om. Känner mig kluven på ett sätt. Inte för att fula åbäket försvinner, inte heller för att man river bort en cirkulationsplats i betong som prioriterat bilar framför människor. Sörjer absolut inte tidsdokumentet - för Slussen såg betydligt finare ut innan betongåbäket byggdes 1935. Kan däremot sörja att klassiska ställen som Kolingsborg och Debaser rivs, återigen för att bortgentriferas för något tryggt, välstädat och likriktat. Hjärtat av gay-Stockholm rivs, liksom stans bästa och mest centrala konsertlokal - för att ersättas av gallerior, verksamheter för barnfamiljer och de välkammade. Det sterila får ersätta igen. Stockholm stad borde verkligen ha en plan för hur man ska ersätta dessa ikoniska ställen med nya likvärdiga. Inte bara bereda plats för fler juicebarer, sushihak och gym. Det räcker inte att säga att det finns andra lokaler på andra ställen i stan. Jag tror man måste aktivt se till att bygga nöjesetablissemang, centralt - allt kan inte bara flytta ut, för att inte störa grannarna. Därför var Slussen så bra - de högljudda festerna störde ingen - för det fanns inga närliggande bostäder inpå kroken. Det var en frizon, en ö för de obskyra.

Godwin och dansk invasion

Känns det inte som att det romska polisregistret plingade in Godwins lag på fem sekunder? Det berömda "Hitlerargumentet" kom som ett brev på posten. Registrera barn känns aldrig rätt men varför känna sig så fruktansvärt kränkt, när det ju knappast är någon nyhet att romer som grupp levt med ett stigma och haft vissa svårigheter med lagar och regler genom åren? De som har problem med rättvisan borde väl i ärlighetens namn finnas med i ett polisregister. Sen borde man förstås ha lite smidigare redskap och finmaskigt nät inom polisen år 2013 för att inte dra precis alla över en kam. Tycker det på nåt sätt är lika tveeggat som att minoriteter i New York (svarta och latinos) är kränkta över NY-polisens överrepresentation av ständiga visitationer mot ungdomar av den etniciteten. Det går inte att bortse från att den svarta populationen i USA är 12,6% av USA's befolkning men att de samtidigt i statistiken över mord i landet står för runt 50%, gällande såväl offer som förövare. Det må vara fel och på gränsen till rasprofilerat men samtidigt har undersökningar visat att brotten i New York ständigt sjunker och är på sin lägsta nivå sen 1990. Antalet mord är det lägsta sen 1963!? Sensationellt skulle jag säga. Vad beror det på då? Många saker förstås men två orsaker är en hög polisnärvaro och ett ständigt preventivt arbete. Det är precis samma teori som man egentligen använder inom de flesta lagsporter - där man vill försvaga motståndaren genom att punktmarkera orosmomenten och neutralisera de bästa spelarna. Polisen gör på samma sätt, man vill neutralisera de som är bäst, i det här fallet bäst på att begå brott. Om det är oroligt i Husby och det bränns bilar, eller skjuts friskt i Biskopsgården - då visiterar man väl de ungdomar som är ute där om nätterna - och inte småbarnspappor i Vaxholm eller golfande pensionärer i Örgryte - för att hålla nån jämn demografisk och geografisk kvot?

Idoluttagningarna är nu nere på 12 deltagare. Känns fruktansvärt synd att Juliette åkte ut i fredagsfinalen senast, för där hade vi en riktig stjärna - hur mycket än folk än störde sig på hennes utseende. Henne hade jag kunnat se som vinnare av hela tävlingen. Nu känns det mer öppet, med Erik Rapp (nyss fyllda 17 och nyoutad i QX), Sara Sangfelt (go Täby!) och Matilda Melin som personliga favoriter.

När man äntligen trodde att sommarplågorna var över och den idiotiska musiken tagit paus för en stund så dyker nästa fenomen upp. Norska Ylvis. Oh my god vad jag hatar The Fox! Speciellt som skiten tillåts skymma sikten för all bra skandinavisk musik som är på väg. Som två fantastiska danska band som Boho dancer och The Mountains. Annars funkar nya singeln med Midlake (Antiphon) också.

The Soho sting

London ja.. Alltid lika förföriskt och spännande, om än att gentrifieringen sakta städat bort allt genuint och lite ruffligt. Gamla Berwick street i Soho som på 80- och 90-talet var fyllt av porrställen, strippklubbar, skivaffärer och extremt gapiga frukt- & grönförsäljare är idag en liten välstädad vykortskopia. Det som dominerar gatan är tyg- och textilbutiker, trendiga juicebarer och annat som är snällt och finkammat för att behaga turister. Och jag som i min ungdom kunde åka till London och fylla en hel sportbag med billiga fynd; skivor man rotat fram ur otaliga källarbackar - den här gången åkte jag hem med tre ynka skivor i bagaget. TRE!? Skandal! Å andra sidan var det tre väldigt bra skivor, så... det kanske går på ett ut. Förr köpte man 30 skivor och hälften gick direkt ner i loppislådan. Men trots allt - London är fortfarande fantastiskt och shoppingen är bättre än i New York.

Fredag och jobbhelg men jag försöker se det positiva. Som London grammars fantastiska cover på Kavinskys Nightcall. Omgjord till oigenkännlighet men ändå helt lysande. Årets bästa cover. Glad kan man också vara över att Wienercaféet idag slår upp portarna på Biblioteksgatan. Gourmetkocken Daniel Lindebergs nya projekt. Förhoppningsvis blir det något helt nytt i Stockholms något blaskiga kaféflora. Tänk bara om Stockholm dessutom kunnat locka till sig Keith McNallys Balthazar-brasserie att öppna en filial här. I gamla Spårvagnshallarna på Birger Jarlsgatan ex.. En så otroligt vacker byggnad som idag ärligt talat bara inhyser anakrona verksamheter. Nyttjandet av spårvagnshallarna är nästan lika kulturföraktande som biografen Drakens öde.

Glädjande är också att Boris Vians absurda "Dagarnas skum" filmatiserats och får premiär i december. I regi av Michel Gondry och med Audrey Tautou och Romain Duris i huvudrollerna. Fatta hur bra det låter på pappret??

På jobbet är det som vanligt... En anställd som höll ett lågt anförande om hur hemskt dåliga advokater hon köpt på Östermalmshallarna. Det är alltid känsligt att rätta icke-svenskar i deras språkbruk men samtidigt tyckte jag ändå att hen summerade historien bra. "Jag fick gå tillbaka med dem, för inuti var advokaterna helt ruttna."

Grinolle

Nu är jag mest grinig men jag tar allt det positiva imorgon. Tillbaka från några härliga dagar i London. Tillbaka till ett regnigt Stockholm och seminariet från helvetet. Varför gick jag ens på den? Om det fanns en gnutta ungdom och lite yngre personer kvar på uppropet så blev de bortskrämda av den kompakta grå-panter-massan till den här gången. Nu är det verkligen bara jag och gamlingarna. Fd ministrar, ambassadörer, departementsfolk, företagstoppar och ... jag. De högmotiverade som älskar att grotta in sig i nonsens och diskutera och analysera tunga texter om tråkiga teorier - som de sen kan överföra till intressanta middagsdiskussioner vid sina bjudningar i fina villan. Det är inte ofta man sitter på lektioner och bara tänker "shoot me, please, someone shoot me". Måste nog ta mig en funderare på om det verkligen är värt att kasta bort ett halvår på att ha det såhär tråkigt. Vad är poängen, om man ändå bara plågas och tycker att allt är ointressant? Skulle hellre kunna ta en kurs i twist eller bullbakning, än det här.

Alliansen tappar sin majoritet i Stockholm och ingen kan väl vara förvånad över det. Mättheten och arrogansen börjar bli lite för påtaglig för att inte vanligt folk ska tröttna. Korkade privatiseringar, utförsäljningar av egendomar, indragna resurser till skola, sjukvård och äldreomsorg. Och en tydlig segregationspolitik inom byggandet, där man så uppenbart sitter i knät på privata aktörer. En bostadspolitik som tillåter privata intressen och snabba ekonomiska förtjänster styr behoven - på bekostnad av de bostadslösas behov. Det behövs verkligen en stor statlig aktör på bostadsbyggfronten - en aktör som bygger efter faktiskt behov, inte efter kalkylerade vinstmarginaler. Bostäder för unga och studenter - även på attraktiva platser. Varför är det så svårt att börja bygga såna lägenheter? Om det nu verkligen är så att Stockholms befolkning växer med två bussar om dagen, då borde det (naivt?) innebära att det färdigställdes ungefär 80-90 bostäder också - varje dag. Och det gör det ju knappast? Varenda plan på studentbostäder överklagas av boende i närområdet - precis som vanligt. Kan bara tolka det som att det ligger i en politikernas intresse att hålla byggtakten på en så låg nivå att det fortsätter driva upp bostadspriserna till ännu sjukare nivåer. Ännu fler ska konkurrera med plånboken och ungdomar och pensionärer får väl bo i Märsta, eller nåt. Och då har jag inte ens börjat prata om min käpphäst tunnelbanan, där moderaterna med hatobjektet Christer G Wennerholm envisas med att driva frågan om spårvagnar i stan, istället för att besluta NU, bygga NU, tunnelbana åt alla håll där det behövs. Vad är det som tar sån tid? Nu har man i tio års tid konstaterat att stan växer så det knakar, efter tio år börjar man fundera på att göra någonting åt det - istället för att agera lite reaktivt. Lyckades man bygga ett helt tunnelbanenät på 50-talet bör man kunna bygga kompletteringar idag, med alla de skatteintäkter man har. Lyckas man i Berlin bygga tunnelbana till halva priset mot vad det skulle kosta i Stockholm - ja, då kanske man ska titta på andra aktörer och inte de som kostar mest. De priser Stockholm kalkylerar på får en bara att tänka på Tillväxtverkets fd general Christina Lugnets berömda citat "Grand hotell var faktiskt det billigaste alternativet!". Bygg billigt och framför allt - bygg NU. Helst igår.

Kollektiv diss

Skolstart igår på kandidatkursen. Lite lustigt var att det av misstag minglat sig in ett antal yngre förmågor - som tagit fel på lokal och hamnat här istället för A-kursen. En av dem hade svettats rejält där hon tyckte att det kändes väldigt avancerat på den här nivån men ändå satt kvar, eftersom hon inte ville bryta upp och störa mitt i samlingen. Hela gammelmaffian var i alla fall samlade, där varenda en tycks sitta på toppjobb inom olika företag. Ja, förutom de som jobbat på departement eller ambassader, då förstås. Och i ett års tid har man stört sig på dessa prettomännniskor och redan på första mötet viker en person ut sina funderingar kring kommande C-uppsats och tankar på skriva om "konstens raison d'etre". Oh my, nu börjas det igen.. Men första känslan var bra, vår huvudlärare kändes som en väldigt skarp och alert kvinna. Nästan en sån person man skulle vilja ha i sin bekantskapskrets. Kanske någonting att arbeta på... Har ändå tagit mig för ett litet socialt projekt, där jag faktiskt tror mig ha hittat min gamla musiklärare från mellanstadiet (som jag var kär i och som nyårslöfte lovade att försöka hitta). Försöker dessutom hitta en av mina bästa vänner från barndomen också, som jag inte haft kontakt med på 20-25 år. Luktar det sentimental 40-årskris...? What...?

Negativt besked från bokförlaget kring den novelltävling som anordnades tidigare i somras. Pixie beskriver det träffsäkert: kollektivt dissade. Collings förlag förklarar nu på sin hemsida att INGEN vinner tävlingen, eftersom man inte anser att någon höll tillräckligt hög kvalitet. Men alla tävlande ska ha ett hjärtligt tack för en lång sommar av mycket läsande. Det låter inte som nån kul sommar? Att tvingas ploga igenom så mycket skit, där inget är värt att ge ut. Tycker nog inte att Collings riktigt når ut med en speciellt ödmjuk avrundning. Kontentan är ju trots allt: "tack för en helt bortkastad sommar. Ni suger - allihop."

Musikaliskt så höll jag nästan på att gå ner i spagat (vilket jag brukar ha som nyårslöfte varje år) över att det i den stora singelfloran dök upp en singel med Sundays. Gamla älskade 90-talsdepp-poparna Sundays! Är inte Harriet Wheeler över 50 vid det här laget? Efter 20 sekunder insåg jag att det här var nåt helt annat, att Sundays numer i allas medvetande är en ung kanadensisk singer songwriter-tjej. Delicate är ingen dålig låt men det är ju inte MITT Sundays. Annars släpps det en del intressanta skivor just nu. Nytt med Babyshambles och Cage the elephant och Justin Vernon (Bon Iver) släpper nytt med Volcano choir. Travis första skiva på fem år är också faktiskt också rätt bra. Det är inte så nyskapande kanske men bra musik är alltid bra musik, som Moving tex. En annan favorit just nu är den underbart engelske King krule med Easy easy och Sarah Winters lågmälda covers på olika hiphop-låtar, ex Kanye Wests Runaway.