De obskyras ö

Höst och hemtentor i ämnen som C syrligt kommenterar med "på vilket sätt bidrar det här till samhällsnyttan?" Oakbitchhemmets ständiga kamp mellan teknik och humaniora. Helgen, som ju fortfarande inte är över, har annars varit späckad. Bakluckeloppis på lördagen och det är lika fascinerande varje gång med ritualerna. Hur de första minuterna, när man rullar in och vill packa ut sina grejor är som att bli attackerad av 30 gamar i flock. Folk som drar i ens prylar, vill titta in i bilen och skambuda, innan man ens hunnit plocka fram allt. Hävdar fortfarande att det finns klara etniska stereotyper på en loppis. Mellanösternmänniskor prutar ALLTID och gärna med otroliga skambud. Vill man ha 150 kronor för en pryl erbjuder de 20. Vill man ha fem kronor föreslår de tre. Det är som en princip att buda om priset. Svenskar å andra sidan prutar aldrig. Man accepterar fastslaget pris och betalar lydigt. Man vill inte tjafsa, för det skapar dålig stämning. Asiater är prismedvetna (annat ord för snåla) och vill gärna undersöka saker noga innan de slår till. Annars fick man känslan att loppis blivit en nationalsport för öststatare. Oerhört mycket polacker, ryssar, ex-jugoslaver - och de köper på impuls - ofta de mest anskrämliga sakerna man har.

I helgen blev det också bio, hyllade Monica Z. Kan bara stämma in i hyllningskören. Det är en häftig upplevelse och Edda Magnason i huvudrollen är både skrämmande lik Z men också ett gigantiskt utropstecken. Vilken stjärna! Hon är kanonduktig, sjunger magiskt och är fantastiskt snygg, allt i ett! Kan inte tänka mig annat än att den här filmen lär plocka mest priser på nästa års Guldbaggegala. Även om Kjell Bergkvist gör en klassisk "Kjell Bergkvist-roll", en sån där surgubbe av klassiskt snitt - så tycker jag nog ändå att han är strålande, som Monicas jantelags-pappa. Dessutom får man lite dålig smak i munnen om Kjell Bergkvists karaktär helt och hållet är en påhittad konstruktion, för att få en bättre antagonist. Monicas pappa i verkliga livet ska tydligen inte alls ha varit den surmulna skitstövel man porträtterar honom som - inte heller ska Monica ha lovat att "aldrig mer sätta sin fot i Hagfors". Men det är väl tacksamt, att plocka fram den stelbente patriarken som fiende, för att få kopplingar till aktuella frågor idag. Ska man ha någon invändning mot filmen så är det en lite småstolpig dialog ibland och ur ett feministiskt perspektiv typiskt att det alltid ska tryckas på att framgångsrika kvinnor försakar sina barn och därmed antyda att de därmed är dåliga föredömen. Män, pappor behöver inte betungas av samma problematik - att man inte funnits där för sina barn.

Och så är det nu (äntligen) beslutat att Slussen ska rivas och byggas om. Känner mig kluven på ett sätt. Inte för att fula åbäket försvinner, inte heller för att man river bort en cirkulationsplats i betong som prioriterat bilar framför människor. Sörjer absolut inte tidsdokumentet - för Slussen såg betydligt finare ut innan betongåbäket byggdes 1935. Kan däremot sörja att klassiska ställen som Kolingsborg och Debaser rivs, återigen för att bortgentriferas för något tryggt, välstädat och likriktat. Hjärtat av gay-Stockholm rivs, liksom stans bästa och mest centrala konsertlokal - för att ersättas av gallerior, verksamheter för barnfamiljer och de välkammade. Det sterila får ersätta igen. Stockholm stad borde verkligen ha en plan för hur man ska ersätta dessa ikoniska ställen med nya likvärdiga. Inte bara bereda plats för fler juicebarer, sushihak och gym. Det räcker inte att säga att det finns andra lokaler på andra ställen i stan. Jag tror man måste aktivt se till att bygga nöjesetablissemang, centralt - allt kan inte bara flytta ut, för att inte störa grannarna. Därför var Slussen så bra - de högljudda festerna störde ingen - för det fanns inga närliggande bostäder inpå kroken. Det var en frizon, en ö för de obskyra.