onsdag 4 september 2013

Kollektiv diss

Skolstart igår på kandidatkursen. Lite lustigt var att det av misstag minglat sig in ett antal yngre förmågor - som tagit fel på lokal och hamnat här istället för A-kursen. En av dem hade svettats rejält där hon tyckte att det kändes väldigt avancerat på den här nivån men ändå satt kvar, eftersom hon inte ville bryta upp och störa mitt i samlingen. Hela gammelmaffian var i alla fall samlade, där varenda en tycks sitta på toppjobb inom olika företag. Ja, förutom de som jobbat på departement eller ambassader, då förstås. Och i ett års tid har man stört sig på dessa prettomännniskor och redan på första mötet viker en person ut sina funderingar kring kommande C-uppsats och tankar på skriva om "konstens raison d'etre". Oh my, nu börjas det igen.. Men första känslan var bra, vår huvudlärare kändes som en väldigt skarp och alert kvinna. Nästan en sån person man skulle vilja ha i sin bekantskapskrets. Kanske någonting att arbeta på... Har ändå tagit mig för ett litet socialt projekt, där jag faktiskt tror mig ha hittat min gamla musiklärare från mellanstadiet (som jag var kär i och som nyårslöfte lovade att försöka hitta). Försöker dessutom hitta en av mina bästa vänner från barndomen också, som jag inte haft kontakt med på 20-25 år. Luktar det sentimental 40-årskris...? What...?

Negativt besked från bokförlaget kring den novelltävling som anordnades tidigare i somras. Pixie beskriver det träffsäkert: kollektivt dissade. Collings förlag förklarar nu på sin hemsida att INGEN vinner tävlingen, eftersom man inte anser att någon höll tillräckligt hög kvalitet. Men alla tävlande ska ha ett hjärtligt tack för en lång sommar av mycket läsande. Det låter inte som nån kul sommar? Att tvingas ploga igenom så mycket skit, där inget är värt att ge ut. Tycker nog inte att Collings riktigt når ut med en speciellt ödmjuk avrundning. Kontentan är ju trots allt: "tack för en helt bortkastad sommar. Ni suger - allihop."


Musikaliskt så höll jag nästan på att gå ner i spagat (vilket jag brukar ha som nyårslöfte varje år) över att det i den stora singelfloran dök upp en singel med Sundays. Gamla älskade 90-talsdepp-poparna Sundays! Är inte Harriet Wheeler över 50 vid det här laget? Efter 20 sekunder insåg jag att det här var nåt helt annat, att Sundays numer i allas medvetande är en ung kanadensisk singer songwriter-tjej. Delicate är ingen dålig låt men det är ju inte MITT Sundays. Annars släpps det en del intressanta skivor just nu. Nytt med Babyshambles och Cage the elephant och Justin Vernon (Bon Iver) släpper nytt med Volcano choir. Travis första skiva på fem år är också faktiskt också rätt bra. Det är inte så nyskapande kanske men bra musik är alltid bra musik, som Moving tex. En annan favorit just nu är den underbart engelske King krule med Easy easy och Sarah Winters lågmälda covers på olika hiphop-låtar, ex Kanye Wests Runaway.

Inga kommentarer: