Skalbagge med snorbroms

Han kom, han sågs, han segrade. Hemma hos oss gick det inte att undvika att Fredrik med stort F var i stan. Stjärnmäklaren Fredrik Eklund, förstås. I veckan som gick var det så visning av exklusiva Ture No8 på Grev Turegatan. Med en touch av New York's penthouses men samtidigt till det yttre inspirerad av Östermalms klassicistiska fasader från förra sekelskiftet. Tydligen ska herr Fredrik ha slagit nytt försäljningsrekord i Stockholm också, när en av våningarna gick för den facila och lättuggade siffran 28 miljoner kronor. Det man kan ta med sig av detta tycker jag är att klassicistiska hus ÄR populära och varför skulle man inte kunna bygga i äldre stilar idag för, om det nu anses attraktivt? 

Tänk om Stockholm vågade på samma sätt som Tyskland. Visserligen har tyskarna en annan historia men det är ju ingen som tvingat dem att återuppbygga sina städer med inspiration av sekler tillbaka i tiden. Glädjande är att stadsslottet i Berlin äntligen börjat byggas - och det finns flera webbkameror som följer bygget dygnet runt. Lika kul är också att Dresden i puttrande takt fortsätter att rekonstruera gamla barockhus som förstördes under andra världskriget. Nu här senast ett fantastiskt hus på Rampische strasse. Tänk om man i Stockholm skulle våga återuppbygga det här huset på Vattugatan, som man var tvungen att riva under Norrmalmsregleringen.

Jobbet är sig likt. Försöker tänka mig in i det mardrömslika tillståndet hos en patient som under sin sjukdom inte längre ser människor i sin närhet utan att alla förvandlats till insekter, flugor och dylikt - i propra mustascher. Man inser ju att man är dömd att vara konstigt i dennes ögon, hur snäll och tillmötesgående man än försöker vara. Fortfarande bara en spyfluga i knävelborrar.