Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar

Jag säger inte att mitt jobb är en kreativ återvändsgränd eller att stagnering dödar hjärnan men på nåt säger ändå en händelse någonting. En av de äldre kollegorna fastnar länge och bara sitter och glor in i akvariet på jobbet. Som förstenad, i fem minuter. Efteråt konstaterar hen torrt: det är tur att man inte är en fisk.

Helgen var turbulent minst sagt av orsaker jag inte kan nämna här. Däremot blev det ett besök på Intiman för att se De 39 stegen. Riktigt roligt! Peter Dalle och Morgan Alling briljerar med att säkert göra 50 olika roller i pjäsen. Dalle är helt strålande. Cecilia Forss - alltid bra. Robin Stegmar, bra han också. Under helgen hann vi också med café-Stockholms nya hype: Peter Nordins och Daniel Lindebergs nya Grand café men en aura av sekelskiftets Paris och Wien. Wienercaféet var en spännande upplevelse med sin klassiska inredning och bordsservering, proper betjäning med vita skjortor och flugor. Man kan väl säga att kvaliteten i råvarorna finns där men att stället än så länge lider av en hel del barnsjukdomar. Tycker absolut man ska gå hit - men om tre månader. Då kanske man justerat småfadäser som småvimsig personal, att saker är slutsålda redan mitt dagen, eller att de justerbara borden saknar spärr, så att de i nuläget mest känns som stora drejskivor. Men vi älskar intentionen!

Musikaliskt är det en del systrarna Haim just nu och så förstås Veronica Maggios nya skiva. Duetten med Håkan Hellström i Hela huset är en sån sjuk hit men samtidigt känns hela refrängslingan så galet snodd...? Är det en ny trend, att sno skamlöst från kända redan klassiska låtar? Håkan Hellströms vackra Valborg är visserligen vacker.. men melodin är ju snodd från Elvis Suspicious minds. Maggio & Hellströms Hela huset är också otroligt medryckande men påminner inte refrängen om typ Mark Knopflers tema till Local hero? Eller är det något annat jag tänker på?