Som gammal britpopare och anglofil så ser musikhösten ljus ut. Idel gamla favoriter släpper nytt material men tyvärr så verkar varenda band göra det med förstasinglar som är riktigt tråkiga eller bara rapar sentimentala minnen från fornstora dagar. Bloc party har tyvärr inte gjort nåt bra sen debuten "Silent alarm", Kaiser chiefs kommer alltid spela i bakvattnet av de stora (och man förstår varför), Zutons trallar vidare, rakt emot indiens dödssynd nummer 1; sellout. Elbow borde få näringsförbud för sin letargiskt tråkiga rock och Oasis släpper singeln The shock of the lightning, som är sååå 1996 men helt plötsligt är alla lyriska, allt förmodligen enligt devisen att även en stillastående klocka visar rätt tid två gånger om dygnet. Verves nya Love is noise har jag verkligen försökt lyssna aktivt på - men är alltid passiv och ointresserad när den är slut. Verves storhet är för mig en lika stor gåta som hypen kring Richard Ashcrofts sk "skönhet". Gamla hjältarna Travis nya singel är helt intetsägande och favoritkeruben Tom Chaplin återvänder från rehab med sitt Keane och ger oss Spiralling och man känner bara att "fan, börja knarka igen, så gör du åtminstone bättre musik..". Tyvärr får man nog konstatera att Kanada är det nya Storbritannien - det är där det händer om man fortfarande gillar pop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar