Tidigt 90-tal. Grungen var stor, eller så var det parkas på, northern soul, britpop, norrländsk indie. Alla skulle hänga i "Stockholms Camden"; Skånegatan. Det var Pet sounds, Hannas bar, K, eller Tranan, Svea eller Trap bar, om man orkade ta sig in till city. Och så var det Popitopp på tv med den sötaste tjejen som fanns på tv; Johanna Westman. Hon och hennes färgglada klänningar, som ju egentligen stred mot allt vad 90-talsmodet gick ut på, och ändå förvred hon förmodligen huvudet på mången ung man på den tiden. Hon var som en karamell hela hon. Såg henne ute på krogen, nån våt kväll, på de ställen vi brukade hänga. Hon i en sån där typisk klänning, jag med mina stabbiga Doc Martens. Vågade inte gå fram och prata.Oktober 2008. Trebarnsmamman Johanna Westman står på Akademibokhandeln vid Mäster Samuelsgatan och håller en presentation kring sin nya bok och en frågestund kring godis, polkagrisar, knäck och bullbak med mycket socker i. Så självklart egentligen! Sött ska sött ha. Hon är fortfarande lika smal som då, fortfarande i en kort klänning och stora stabbiga skor med hög klack. Fortfarande söt som en karamell. Tog några kort. Vågade fortfarande inte gå fram och prata. Gick istället iväg och köpte mig ett par Doc Martens.
4 kommentarer:
Själv ville jag se ut som Johanna och hennes klänningar var ju underbara!
Alldeles lagom mot strömmen men ändå så söta!
Vill du inte det längre...? :)
Nu har verkligheten kommit ikapp och jag orkar inte drömma längre!
Men söt är hon!
Ibland är du nästa söt herr T!! =)
Skicka en kommentar