Myggor och tigrar

Läser roat Maja Lundgrens skandalomsusade "Myggor & tigrar" från förra året, då hon gör upp med och outar varenda sexistisk karl inom kulturredaktionerna och författar-Sverige. Inser samtidigt att motkritiken blev som väntat; alla utpekade hävdade sig kränkta, förtalade och att inte ett ord var sant. Lundgren å sin sida gick ut i intervju efter intervju och hävdade att just varenda ord var sanningen och inget annat än sanningen. Att sen de män som blivit hårdast ansatta gått till de löjligaste motangreppen är på nåt sätt bara signifikativt. Dan Josefsson hävdar att boken är en hämnd för att han inte ville bli ihop med Lundgren några år tidigare. Och kanske kan man se just en sån replik som bara en i mängden av förminskanden som grabbgänget höll på med. Å andra sidan.. Lundgren gör det inte lätt för sig när hon sågar folk jäms med fotknölarna på ibland löjligt lösa boliner. Ibland på bara ren paranoia, som får en att tänka på Russel Crowes rollfigur i A beautiful mind. Det finns hemskt mycket hon kan få äta upp, subtiliteter som hon förstärkt och säkra tolkningar hon gjort på väldigt vaga tecken. Hennes paralleller till grabbvärlden och Neapels camorra är dock intressanta. Ska dock återkomma när jag läst klart hela boken, 150 sidor kvar.