Into the wild

Sean Penns senaste regifilm Into the wild är baserad på sanna händelser om toppstudenten Chris McCandless som efter sina studier och Harvard i sikte bestämmer sig för att radikalt ändra sitt liv. Hans upper middle class-familj, fokuseringen på att vara lyckad och leva efter den amerikanska drömmens ytliga ideal. Pengar och makt är illusioner. Han vill bort från kontroll, klockor, kartor och det förljugna samhällets alla normer och hycklare. Så han ger upp allt, skänker sina sparpengar till välgörenhet, bränner resten, klipper sönder sina id-handlingar och ger sig ut på roadtrip genom det ”riktiga” genuina Amerika. Tar enkla jobb, väljer att vara hemlös, umgås med äkta människor som inte bara drivs av pengahunger och personlig prestige. Längs vägen möter han alla möjliga sorts människor men ständigt med mottot att lyckan inte ligger i personliga relationer. De sätter intryck men är ändå mest erfarenheter på hans vidare resa mot Alaska, där han slutligen väljer att bosätta sig ute i vildmarken. Det är en klart tänkvärd film, kanske smått vinklad, då man ju känner av hur patetiskt det vita förortslivet egentligen är, i kontrast till vad livet och upptäckarglädjen borde vara. Emile Hirsch i huvudrollen kan nog bli nåt stort med tiden och karaktärsskådisar som Marcia Gay Harden, William Hurt, Catherine Keener och Hal Holbrook ramar in storyn med klass. Filmen har fått väldigt svajig kritik, antingen en film att älska eller att hata. Själv tycker jag nog att den är helt ok. Mer att älska än hata, även om den knappast är det bästa jag sett. Fotot är otroligt vackert och som en turistbroschyr över USA’s outforskade natur och småstäder och soundtracket av Eddie Vedder är också bra.