Låt den rätte komma in

Bio igen, hyllade John Ajvide Lindkvists filmatisering av Låt den rätte komma in. Alltså, i vanliga fall brukar jag ta Fredrik Virtanens åsikter och stoppa dem i samma påse som Cujos kvällsexkrementer men.. jag måste faktiskt hålla med honom i hans kritik i gårdagens Aftonbladet. Det är synd, för jag gillar bröderna Alfredssons filmer, de brukar allt som oftast borga för filmisk kvalitet och ett gott hantverk men Tomas har här.. kokat soppa på en spik. Det går väldigt långsamt och det är rätt tråkigt faktiskt. Fascinerande hur en film lyckas vara både tråkig och samtidigt väldigt bloddrypande och full av explicita våldsscener. Liten pojke blir mobbad och slår tillbaka-temat har man sett rätt många gånger nu men hade det egentligen inte varit för huvudpersonen Eli (Lina Leandersson) lite löjeväckande karaktär, ett mer uppskurvat tempo och en annan handling kring övriga kufar i en ständigt insnöat och tomt Blackeberg, så hade det kunnat bli rätt bra. Men ok, det ska handla om vampyrer, så jag antar att man inte kan anklaga filmen för det. Kåre Hedbrant som huvudpersonen Oscar är charmig, liksom fullgubbarna på kinakrogen och den helt underbara rekvisitan och scenografin som gång på gång skapar sentimentala barndomsminnen på oss 70-talister. Per Ragnar borde med sin diaboliska roll fått leva längre och härja ett tag till. Slutbetyget blir ett.. nja…?