Under gårdagskvällen drabbades man av det stora strömavbrottet och återigen insåg man hur handikappad man blir utan ström. Och att man inte lärt sig någonting sen sist, genom att köpa tändstickor, ha en fungerande ficklampa, laddade mobiltelefoner (så att man åtminstone kan lyssna på radio om vad som händer), osv osv. Strömavbrottet var så förlamande och avslöjande av brister att man nästan kunnat tro att ryssen slutgiltigt slagit till ändå. Ficklampa bara för att ta sig ut i det beckmörka trapphuset och skulle man väl komma ut ur porten så skulle ryssarna stå där och peppra ner en. Nåja.. Helt plötsligt hade inte folk nåt att göra och man började stå på balkongerna och prata med grannarna. Själva gick vi ut med hunden bara för att mötas av en galning. Åtminstone trodde jag att han var galen, eftersom han kom emot oss med utspärrade ögon och skrek åt oss med en konstig dialekt. Tanken for genom huvudet, antingen är det en mentalpatient eller en högljudd tysk med obegriplig brytning. Inte för att galningar och tyskar är ungefär samma sak men ja... När mannen viftat klart och vi gått vidare förklarade C att han varken var tysk eller sinnessjuk. Skamset fick jag veta att han nyss förklarat att han var döv men det uppfattade ju inte jag... när jag intog försvarsposition (kata) där på gångvägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar