Igår kom sista kapitlet i historien om allt tjafs på jobbet med sovande personal. Personen i fråga, som upprepade gånger fortsatt i samma stil - fick i veckan kicken på stående fot, lämna ifrån sig nycklarna och gå under förnedrande former. Själv känner man sig som djävulen själv, då den förtvivlade nysparkade personen sökte sympati och empati för det som hänt och ville gråta ut hos mig - hennes enda "allierade". Oh my god.. om du bara visste...I övrigt var det restaurangbesök igår, Missisippi Inn i klassiska Hot wok kafés gamla lokaler på Nytorgsgatan. På den tiden då Skånegatan var det the swinging 90's hippaste gata och man avslutade gatustrollen med att äta på Hot wok - som på den tiden var en enda restaurang - och ingen kedja som finns i varenda köpcenterfoodcourt i landet. Stället var hur som helst riktigt riktigt bra. Maten var lika spicy och god som den enormt sköna familjära känslan på personalen. Ett väldigt personligt tilltal överhuvudtaget, som man inte är van vid när man går på restaurang. Personalen var som en förlängning av ens polare, ungefär. Rekommenderas!
C försöker å sin sidan jämka min entusiasm med den vänliga personalen - att de bara var typiskt amerikanskt service minded - du ska inte tro det betyder nåt personligt. Nähä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar