Det sas om president Gerald Ford (president 1974-1977) att han var så dum att han inte kunde gå och tugga tuggummi samtidigt. Han var den dummaste fram till dess, innan Vita huset besattes av två andra republikanska stjärnor; Reagan och W Bush Jr. Nu vill jag inte på nåt sätt försvara dumheten i att inte kunna göra två saker samtidigt men jag känner av symptomen och tänker på den stackars Gerald varje gång jag går till och från jobbet. Mitt problem är inte tuggummi, utan musik. Hur vansinnigt bökigt det blir att gå med taktfullt pumpande musik i öronen och att INTE flyta med i att slutligen gå i takt till musiken? BPM är oerhört viktigt skulle jag säga, för att inte framstå som antingen en spastisk gångare som tränar inför OS, alternativt nån med fördröjd motorik i lederna. Fan ta musik med synkoper! Det måste vara precis lagom takt, så att man ska kunna vagga fram, lätt triumfatoriskt. Jag vill inte ta Rockys springande till Eye of the tiger som exempel - men det är en perfekt balans mellan takt och naturlig kroppsrörelse. Så döm inte Gerald för snabbt, allt han kanske ville vara att gå och tugga tuggummi med stil, i perfekt symbios?Här är mina två favoriter, för snygga vinden-i-håret-språngmarscher i takt till beatsen:
Mille - Crysteena
Annie - Antonio (Designer drugs remix)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar