Drag me to hell

Riktig grabbeftermiddag i Kista. Först hamburgare på O'Learys, samtidigt som man tittar på U21-matchen i fotboll, sen kröns kvällen med Sam Raimis hyllade skräckis Drag me to hell. Fredrik Strage måste ha lidit av tillfällig sinnesförvirring som gav den här filmen en femma i DN!? Ja, alla som unisont hyllat filmen med höga betyg är galna, för så bra är den inte. Som skräckis funkar den förstås, om man köper det onaturliga konceptet - men ramen, hela handlingen, manuset och skådisensemblen luktar b-film. Sam Raimi tycks göra samma sak som många andra konstnärer som slagit igenom - återproducera den skit som ingen vill ha, när man fortfarande var okänd. När man väl är känd kan man göra vad som helst - och komma undan med det. Tarantinos From dusk to dawn är ett bra exempel. Förnöjsam på tre box office- vältande Spiderman-filmer är Raimi tillbaka där karriären började - i äckliga (lågbudget)skräckisar. Drag me to hell är en läskig film, mycket på grund av saker som hoppar fram i bild, tillsammans med ett högt ljud men också hans extrema orala fixering. Till slut blir det löjligt - hur allt äckel; spyor, larver och snusk - alltid ska leta sig in i Alison Lohmans mun.

Huvudrollen spelas då av söta Alison Lohman, tycker mig skönja paralleller till Linday Lohan i hennes person. Båda slog igenom ungefär samtidigt och spåddes spikraka karriärer men ingen av dem har direkt slagit igenom. Lohan är ett fyllo vars privatliv släpas i smutsen i skvallerpressen och Lohman... tycks ha varit väldigt måttlig med filmer. Efter Matchstick men 2003 har det varit väldigt tyst om henne. Hon varken syns eller hörs. Tror inte att Drag me to hell är hennes stora comeback heller..