Nu vill inte jag på nåt sätt förekomma Fikatipset men en ny fikavår har definitivt dragit igång och gamla favoritkaféer har både infriat och bedrövat under 2009 års första månader. Inget ont om Delicato egentligen men Delicato för fikat är ungefär vad gubbrocken är för musiken. Den bara produceras, utan att nån vet varför. Ingen orkar bry sig, ingen orkar ifrågasätta, eller bryta mönster. Varför anstränga sig? Gubbrocken bara görs för att gamla musikergubbar inte har nåt annat för sig. Så de fortsätter spela in musik, trots att idéerna och fantasin sen länge är slut. Det är varken bra eller dåligt, det bara är. Så känns ett fik som bara satsar på inköpta fabrikat. Delicatons utspridning i sig är kanske inte det värsta med Stockholm kafékultur, även om det spelar in - utan där har vi ett ännu värre problem. Likriktningen. Fiken i Stockholm är lite som stockholmaren själv kan bli betraktad av folk utifrån. Ängslig. Livrädd för att göra fel, för att inte vara rätt, cool och creddig. Och creddighet är ju det viktigaste av allt. 80% av alla fik tycks lida av det, den här bedrövliga minimalismen och normen på hur ett kafé ska se ut. Det är chokladbruna eller lattefärgade väggar, minimalistisk inredning med några få svartvita foton eller konst som är till salu för nån konstnär som hyrt in sig - det är ständigt dessa ciabattamackor, muffins och färskpressad apelsinjuice. En bajsnödig osäkerhet på att våga vara nåt annat, nåt mer än bara lagom. Vad Stockholm behöver är lite variation, lite djärvhet, lite färgexplosioner, fik som vågar vara lite töntiga och maximalistiska och som är nåt mer än alla genomtänkta och sparsmakade mittuppslag från nån glassig designertidning. Samma tidningar som gärna ska finnas att läsa på ställena. Motsatsen behöver inte vara klassiska konditorier a la Vetekatten, med känslan av att befinna sig i farmors finrum men det är åtminstone något som bryter likriktningen en smula. Den franska trenden i kafékulturen är trevlig - den italienska ståbarstraditionen är det inte..Ett fik som fortfarande lever upp till sin favoritstämpel är i alla fall Tornhuset i Gustavsberg. De låg på min topp 3-lista förra året och kommer förmodligen göra det i år också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar