Blir man inte helt jävla galen på sånt? Naivt nog trodde man att de helt korrekta klagomål som fördes fram mot personal som sovit på nattpassen - och som slutade i att personen sa upp sig, skulle vara en hmm.. väckarklocka? Alla i personalen stod upp mangrant och erkände missförhållandet och uppslutningen var 100%-ig och helt ärlig. Då skulle man ju kunna tro att personen i fråga hade vett att faktiskt känna en gnutta skam, komma till insikt - för det är ju helt självförvållat. Icke. Den nu uppsagda är djupt sårad och kränkt, helt oförstående och satsar nu all sin kraft på att gå runt på resten av sjukhusets alla avdelningar, där det finns bektanta och baktala oss i personalen. Så då fick vi vår Jeanne D'arc i alla fall, till slut. Vi ondskefulla, hemska elaka pöbel som hetsjagat och hämndlystet försökt få bort denna helt oskyldiga stackars människa från jobbet. Helt och hållet gått in i offerrollen och utmålar de som ville få till en förbättring, som hatiska, orättvisa och med en personlig agenda. Man blir ju bara så trött.. Vad gör man åt såna här människor? Såna som aldrig aldrig någonsin kan ta ett personligt ansvar och se sitt eget fel i saker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar