Martyrium

Två jobbiga nätter väntar. Efter en lightvariant på Nürnbergrättegången igår (alla var där utom "förbrytarna") så väntar nu det stora testet. Tjallar/angivarhistorien är nu vädrad och alla är eniga om att det var tvunget att förr eller senare berätta sanningen. Föremålet för allas klagan och irritation lös med sin frånvaro. Inatt kommer den stora prövningen, då den en av de anklagade jobbar sitt första pass inatt, sen allt uppdagades och denne/denna blev tvungen att ta en mindre time out. Inatt är hon/han tillbaka och känner jag personen rätt kan det bli tio väääääldigt jobbiga timmar. En kränkning upphöjt i två; en skändad person som kommer få Al aqsa-martyrerna att framstå som återhållsamma. Tio timmar av Jeanne D'arc på bålet. Och vi i den resterande personalen kommer förstås att få klä skott för allt. Hur reagerar man överhuvudtaget som anställd om samtliga i personalen sågat en jäms med fotknölarna? Hur kommer man tillbaka? Tar man intryck av kritiken, är man djupt sårad eller blir man bara hämndlysten och illojal tillbaka? Fortsättning följer...