Couscous

Inser att det kan bli svårt att sälja in den här filmen, för hur skulle man beskriva den? Fransk-arabisk diskbänkrealism, om en förtidspensionerad och frånskild varvsarbetare och turerna kring hans stora gapiga familj – med alla dess (relations)problem och glädjeämnen. Samlingspunkten tycks ändå alltid vara de stora middagarna, där man pratar, pratar och pratar. Lägg därtill att filmens stora nagelbitare i slutändan blir: ”var är couscousen”? Inser att den här filmen hade varit guld att ha med, när jag för många år sen skrev min c-uppsats om Mat i film. En beskrivning av filmen låter sig inte göras och ämnena i sina separata delar kan tyckas triviala men det här är en väldigt bra film. Det är ett strålande hantverk i sin småskaliga framtoning. Den osminkade sanningen kring fattiga andra generationens invandrare i en fransk kuststad. Skådespelarna känns som hopplockade från gatan; fula, tandlösa, svettiga – men herregud vilka skådisar! Det är en bedrift i sig att se den håglöse och tystlåtne Slimane i huvudrollen – berövad på gamla tiders auktoritet och nu mest hunsad av fruar, exfruar, döttrar och byråkrater och lagen om alltings jävlighet grinar honom i ansiktet filmen igenom. En riktig pärla!