Man vill ju inte gärna prata om stigma och fördomsprofiler men kanske har man ändå tagit avtryck av alla dessa Efterlyst-program och flödet av yrkeskriminella från öst, som kommer på sommarturné till Sverige, för att fiffla med antingen bankomater, kortterminaler eller bara lumpna tärningsspel med tändsticksaskar på Drottninggatan. Man känner direkt av stigmat, en svartmuskig kille blandar med sina tärningar och en helt "utomstående" kille satsar friskt 500 spänn - och vinner! Problemet är denne turgubbe är lika svartmuskig som "croupiern", i en annars stor massa av nyfikna och bleka svenskar.
Vårsol i stan och återigen kändes det som att halva norra Stockholm besökte Plantagen denna dag, för att fylla på lagren av balkong- och trädgårdsblomster. Låt oss kategoriskt säga att 90% av kunderna var ljust lättlädda sommarsvenskar av proper medelklass. Jag vill sen inte peka finger åt nåt håll, men jag känner ändå att som halv öststatare så tar jag mig den friheten. Precis just när jag vid kassan ska knappa in pinkoden till mitt Visa-kort, så dyker en riktig katt bland hermelinerna upp, från fel håll - från höger. Jag skulle säga.. en riktig stigmatiserad öststatskille av säg.. rumänskt ursprung. Bara det att han kommer för nära, för att kunna registrera min knapptryckning - gör mig mer uppmärksam och misstänksam. Att han sen är smutsig och klädd i omoderna svarta kläder av klassiskt öststatssnitt, med en tovig keps - och guld i framtänderna gör inte saken bättre. Men ok, vi ska inte döma nån på utseende och han kanske bara råkade gå in i affären från fel håll, förvirrad utlänning som han var. Men stigmat finns där likförbannat. Och vad gör han där - precis när jag ska betala? Han står med en stor bunt tusenlappar i handen (gummisnodden runt handleden) och tror på fullt allvar att tjejen i kassan ska växla pengarna åt honom, till mindre valörer. Tänk inte paranoja men ser inte det ut som oerhört lumpet sätt att tvätta pengar? Vem får ens ut tusenlappar idag? Till på det står en biffig allierad längre bort, som nån form av utkik, ute vid entrén. Inte heller han helt assimilerad med resten av klientelet. De smälter liksom inte in för fem öre den här dagen, samtidigt som de beter sig skumt. Betalar mitt, håller demonstrativt armen över min väska där plånboken ligger, när jag passerar förbi dem. Ingenting hände - men hade det hänt nåt så får de nog fan till nästa gång tänka mer på sin approach, för hela deras uppenbarelse skriker ut noll trovädighet och de har "fifflare" inskrivet i pannan. Eller så är det kanske jag som får jobba med mina fördomar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar