tisdag 27 januari 2009

Rätten till barn

Läste att Upplands Väsby kommun vill ta bort den strikta övre åldersgräns för när man får adoptera barn. Därmed går man emot Socialstyrelsens rekommendation på 42 år. Visserligen finns det ingen lag på att 42 år är det som gäller men personer över brukar få avslag, enligt just den oskrivna lagen / rekommendationen. Jag för min del kan inte fatta hur myndigheter på nåt sätt ändå vill leka lite gud och bestämma vem som ska ha rätt till barn och vem som inte ska ha det. Vad är det som säger att en 43-årig kvinna blir en sämre förälder än alla dessa excentriska och egoitiska äldre män som skaffar sig barn på gamla dagar (60,65,70 bast)? Alla dessa Aje och Kakke, Noppe, Putte och Per Rangnar. På vilket sätt är det schysstare mot ett barn att aldrig få växa upp med en pappa - eftersom de (i bästa fall) kommer ligga på långvården när barnet nått tonåren? Borde det vara en rättighet för vem som helst att få skaffa barn, egentligen? Enligt Påven ja.. då ska även våldtäktsoffer föda våldtäktsmännens barn, även om det är risk för liv och lem. För kyrkan är ju så god.. En god hederlig äldre person med bra värderingar borde ha större rätt att skaffa barn än vad en schizofren tung narkoman har. Har redan sett tillräckligt många svårt disfunktionella par sätta barn till världen.. barn som redan föds med en stämpel i pannan, att det här kommer att gå åt helvete. Soc kan ju uppenbarligen omhänderta barn som far illa, trial and error-barn, som kanske inte borde ha fötts från början. Hur man sen gör den begränsningen, att låta vilken idiot som helst få skaffa barn, utan att hamna i forntida tvångssteriliseringsmönster.. det är en annan fråga.

1 kommentar:

Cam sa...

Ja du, väcker många tankar och funderingar!
Kloka ord herr T!