In Bruges

Såg igår småhypade In Bruges, som väl borde få en svensk titel, typ I Brügge. Men det lär den väl inte få, då den gick raka vägen till dvd-utgivning – vilket kan tyckas konstigt, då hela resten av Europa visar den på bio och filmen fått flera Golden globe-nomineringar och igår kväll på galan fick en vinst också (Collin Farell i kategorin bästa manliga skådis i komediklassen). Brendan Gleeson och Collin Farrell är två torpeder på flykt, som fått en flygbiljett till Brügge för att ligga lågt ett tag och invänta nya order. Kanske kan man kalla det en actionkomedi, kanske en förtäckt turistguide för staden Brügge – om påklätts en story. På ett sätt är den väldigt brittisk i sin glåmighet och rätt långsamma tempo och arbetarklassiga lad-humor. Mycket som gör mig kluven. Tempot är en sak, en annan är hur psykopat:ig Farrell känns i sitt eviga pendlande mellan charmknutte och totalt ocharmig skitstövel, som inte drar sig för att slå ner kvinnor eller förolämpa oskyldiga människor som han tycker förtjänar det. Känns jobbig. Gleeson är mer charmig som den äldre torpeden med ett varmt hjärta och känsla för kultur. I övriga roller framträder en riktig ful och osympatisk Ralph Fiennes. Kluvet som sagt, småkul och vackert ibland.. och ibland varken eller.