Stulna kyssar

Denna fina film från regissören Francois Truffaut och studentupprorens år 1968 har defintivt nåt. Å andra sidan har Truffaut också, liksom många av hans franska filmkollegor från samma tid, en sällsynt förmåga för att sjabbla bort det där "nåt" också. Filmen har rådjurssöta Claude Jane i en huvudroll, vilket bara det är värt att se filmen för. Den har Jean-Pierre Léauds intressanta porträtt av slarvern och den impulsive Antoine i den andra huvudrollen. Den har läckert 60-talsmode, minst två bra insprängda manusidéer (som man sen inte fullföljer) och den har Paris. Ändå känns det som att Stulna kyssar rinner ut i sanden, ännu en säck som inte knutits ihop ordentligt. Roligast är den märkliga scenen där en klient får ett raseriutbrott inne på ett kontor och en läkare tillkallas. På en minut dyker en läkare upp, bara för att gå fram och ge den arge mannen en rejäl örfil - nåt de andra inte tänkt på. Sen går han ut och allt lugnar sig.