Margot at the wedding

Margot at the wedding är Noah Baumbachs efterlängtade uppföljare till den smått geniala The Squid and the whale från 2005 och dialogen och den dysfunktionella tonen känns direkt igen här också. Gillar verkligen den här filmen också, trots Nicole Kidmans neurotiska och kyliga porträtt av Margot och hennes psykiska misshandel av sin son Claude (utmärkt spelad av osäkre Zane Pais). Dialogen är också denna gång skarp och spelet mellan Kidman och lillasystern Jennifer Jason Leigh är väldigt bra, då den välpolerade ytan hela tiden tenderar att repas pga. det förflutna och systrarnas allmäna grälsjuka. Dessutom är det kul att se Jack Black i en seriös roll, nåja, någorlunda seriös då.. Kanske gillar jag den här filmen av ren svaghet. Baumbach är enligt min mening genial och med en fantastisk känsla för att skapa halvtrasiga men trovärdiga porträtt. Nicole Kidman har jag alltid gillat och jag har alltid haft en konstig förtjustning i truliga Jennifer Jason Leigh. Att filmen är lite småstörd och långt ifrån tillrättalagd Hollywoodfilm är bara en bonus.