Släkten är värst

På släktforskningsbesök hos farbror Roland idag. Barnet på bilden är "moster Klaras astmasjuke son Axel". Hm? Fått en hel låda med gamla fotograferier på släktingar från förra sekelskiftets början. Väldigt intressant, även om det blev alldeles för många namn och för många foton. Kvantiteten visade sig bero på att släkten under tidigt 1900-tal ägde en av Nyköpings första fotoateljéer. Förutom nån adlig kvinna på 1800-talet, som gifte bort sin titel, så var det nog annars tyvärr mest ladugårdskarlar, galningar och en stor bunt som emigrerade till USA. Om det nu stämmer att Landsarkiven lagt ut och digitaliserat sina kyrkoböcker så bör det kanske inte vara så svårt att gräva sig djupare ner i lagren. Hur som helst.. först ska jag skriva klart Borderline fog - historien om en man med ett dunkelt förflutet som en kall natt anländer till en dimmig och skum höghusstad, mitt ute i ingenstans.