tisdag 31 mars 2009

Kurs

Kurs.. Måste ha åkt till kurslokalen med helt fel ideal, för det blev bara fel alltihop. Det kändes som om jag kommit in lagom till ungefär fjärde lektionen och att alla redan hade ett samförstånd och massor av kunskaper från sina tre första lektioner. Dessutom var det nåt oskrivet krav att alla måste ha kameror med objektiv värdiga att fotografera månen med. Har aldrig varit med om att sitta som ett frågetecken i tre timmar och bara undra vad som händer runt omkring en. Illusionen om porträttfotografering, de estetiska aspekterna, kompositioner kom helt på skam. Vi fotade i regnet i 20 minuter, sen gick vi in och hade teknisk onani i 2½ timme. Anpassat för proffskameror, proffsfotografer och dyra redigeringsprogram som man ändå inte har tillgång till. Utöver det så är ju lite av poängen att kanske också bekanta sig med lite kul och intressanta människor. Inte ens det fanns det här, bara en massa stroppiga typer med kameran som penisförlängare. Killen bredvid mig luktade dessutom fotsvett så jag höll på att bli galen - vilket är en bedrift när man ändå är väldigt täppt i näsan och snuvig. Känns som att herr Oakbitch kommer kräva pengarna tillbaka vid nästa kurstillfälle, om det inte blir en radikal förändring. Sen gick man hem, snorig och förkyld i regnet. Försökte snyta mig längs vägen, vilket resulterade i att jag spräckte nåt blodkärl i näsan och blödde som en gris, hela vägen hem. Hade det inte varit för regnet, hade jag förmodligen sett ut som Carrie i slutscenen.

Kurs, kurs, kurs

Ikväll drar ännu en kurs igång. Porträttfotografi. Problemet för mig är inte att kvaliteten på den jag fotar blir dålig, utan att ingen vill posera framför kameran. "Varför är du så jävla jobbig?" är väl inte det en fotograf ska behöva höra. Till kursen ska man ha med sig sin kamera, ett rött färskt äpple till läraren och ett porträtt som man tycker engagerar en? Engagerar en? Jag visar ett tomrum och det engagerar mig till att hitta nån som vill stå framför min kamera.

måndag 30 mars 2009

Kids, huh?

Kanske är det ett ålderstecken och ett sätt att distansera sig. Mycket kan man hacka på hos tonåringar (och de mesta går in genom ena örat och ut genom det andra) men är inte många kids väldigt ohygieniska och äckliga? Inte bara den här perioden innan unga pojkar upptäcker nåt som heter deodorant och tandkräm, eller charmiga spottloskor eller snus upp i taket eller på golven men också det här märkliga beteendet att om person i ett sällskap köper en godisklubba (eller än värre ett tuggummi) - så är det helt ok att dela med sig av det. Från mun till mun. Tänk er själva om man skulle gå på en parmiddag och som dessert erbjudas EN klubba, som vi alla kan dela på. Å ena sidan gör man allt för att verka mer vuxen än vad man är, samtidigt som man föraktar vuxna och deras råd. Likadant är lite tanken med unga tjejers fåfänga att stå en halv kväll framför spegeln för att piffa sig i ordning inför en utgång, duscha, lukta gott - för att sen gå ut och festbolma cigg efter cigg. Tänker mest på en sketch ur Varan-TV när jag ser sånt; mästerkocken i kock-VM, som är på väg mot guldet, genom att göra allt rätt och så är det bara slutklämmen kvar.. men NEEJ, vad gör han? Han.. han.. lägger på en klick bajs på salladen! Ajajaj, så nära och sen falla på mållinjen!

söndag 29 mars 2009

Radio rage

Vad har hänt med Sverige radio på sistone? Har man gjort det till en mission att ge skitjobbiga idioter programledarjobb? Jag kan leva med att Morgonpassets Malin, Patti och Lovisa inte är så bra, eller att Lambretta-Linda (Sundblad) är en vinglig ersättare för skitjobbiga Sanna Bråding i P3 Star. Och glädjas åt den tråkiga och skitpretentiösa Gunnar Gramnes på Efter tolv, äntligen slutat sända... Jag kan till och med ha överseende med amatörmässiga Mitt P3, där mestadels unga tjejer med invandrarbakgrund får "hosta" sitt eget program. Men de är ju överallt ändå.. Maja Asperö-Lind som ibland låter sin gapiga stämma ljuda som sidekick i P3 Populär och söndagsmorgnarna är ju alltid förstörda, eftersom man antingen tvingas lyssna på Malin, Patti och Lovisa eller i värsta fall - två hatobjekt som gör radio tillsammans - och det blir verkligen vedervärdigt. Tomas Tengby och Anna Mannheimer tramsar runt i några timmar och gör alltid söndagsuppvaknandet extra oskönt. Jag trodde inte avskyn för en radiomänniska man aldrig träffat kunde bli så stort men jodå, det kan det.. och dessvärre.. det kan bli värre också. Mannheimer må få mig att vrida av radion i affekt och vilja kasta ut den genom fönstret till primalskrik och fradga i mungipan - men betänk att det då finns en ännu jävligare människa som fritt fått hållas och orera i P3 om dagarna (och kvällarna). Om Anna Mannheimer redan är minus 4 på en 10-gradig skala, så finns det faktiskt en herre som sjunker djupare än så.. Jag orkar inte ens beskriva argumentet för mitt hat för denne gräsligt pladdriga, extremt fåniga och självupptagna man men förstaplatsen på min shitlist får han, ohotat. Henrik Torehammar.

Och sen har ju Kaliber i P2 grävt fram årets SCOOP kring Sverigedemokraterna. Hm, kan det här rendera i Guldspaden, måntro. Med dolda mikrofoner har reportrar lyckats lyssna av Sverigedemokrater som uttryckt sig rasistiskt. Oj! Nu jävvlar är vi nåt på spåren! Med såna här nyheter kommer förmodligen alla som röstat på SD att dra öronen åt sig, av chocken... Eller inte. Vad kommer härnäst? Nyheten om att de flesta pensionärerna i Sverige är över 65 år..? Och att påven har en konstig hatt.

lördag 28 mars 2009

Earth hour

Earth hour... Självklart måste man ställa upp och släcka ner den där timmen, om än med en bekants berättelse i bakhuvudet. Hon berättade om början till slutet på hennes förhållande, om hur hon och hennes partner mest spenderade sin gemensamma tid med tv-dinners, alternativt att bara titta på tv, utan att äta. Mardrömmen och den stora aha-upplevelsen kom när tv:n gick sönder. Helt plötsligt var de tvungna att prata med varandra, umgås, socialisera, göra nåt annat än glo på tv, under den vecka som burken var på reparation. Det var en hemsk vecka och hon insåg att den här karln ju egentligen är rätt trist och enkelspårig och att han dessutom blev lättirriterad och tvär över det faktum att snuttefilten var borta. Herregud, vad är det här för människa, egentligen? När tv:n sen återvände återgick han till sitt vanliga tv-dinner-jag men förhållandet hade förändrats, för alltid.

fredag 27 mars 2009

Twitter

Kanske är det en åldersnoja, en klassiskt smygande medelålderskris. Nej, jag funderar inte på att skaffa hästsvans, köpa båge och skaffa tribalmönstrade tatueringar. Inte ens nåt med coola eldsflammor. Jag har börjat Twittra. Inte för att det har nån poäng över den jag redan kan uppfylla här men man vill ju så gärna hänga med.. eller hur? Se vad kidsen håller på med nu för tiden. Som om inte bloggandet i sig är dumt och småytligt så ska man nu dessutom säga samma nonsens, fast med ännu färre ord...

En fundering annars under kvällen... Alla dessa deckare med Martin Beck och gänget.. borde man inte bara kalla dem för Beckare..? Jag vet.. jag är trött...

torsdag 26 mars 2009

Göteborg vs Stockholm

Fattar inte ens varför jag gjorde det. Gav mig in i en oerhört låg och käbblig diskussion på Flashback om vilken stad som är bäst; Stockholm eller Göteborg. Och argumenten är allt som oftast; jag bor i Göteborg och därför är min stad bäst - alla stockholmare är dryga. Eller tvärtom. Stockholm är bäst, göteborgare är bara påklistrat hurtiga och saknar humor. Dessutom är Avenyn överskattad. Och det här har alltså i nuläget folk ödslat 120 sidor med kommentarer på. 120 sidor av generalisringar. Så här kommer en till; jag tror att konflikten i grunden är politisk, varför man gillar eller inte gillar den motsatta stan. Göteborg är en arbetarstad, ja, lite mer primitiv och har alltid varit sossestyrt och vänstervridet. Därför har alltid det kapitalistiska, rika och mer högervridna Stockholm setts som drygt, ytligt och fel - vilket egentligen mer handlar om ideal. Det lustiga i det hela är att de flesta som käbblar samtidigt säger att de inte bryr sig men det är ju exakt vad de gör? Vill nog underbygga min teori, baserat på att många högervridna göteborgare trivs alldeles utmärkt i Stockholm och inte vill flytta hem, på samma sätt som vänstervridna stockholmare gillar Götets med avslappnade goa gubbar-stil. Däremot brukar vänster-Göteborgare kunna vantrivas i "det kyliga arroganta" Stockholm och höger-Stockholmare i "kommunistiska" Göteborg.

Och för att dra europeiska paralleller; man hade kunnat byta ut Stockholm mot Warszawa, London eller Amsterdam och Göteborg mot Lodz, Birmingham eller Rotterdam - och alla argument skulle vara precis lika applicerbara. Klassisk rivalitet mellan "snobbig" rik huvudstad och den näst största staden, oftast en arbetarstad med tung industri.

Men som sagt.. det är ju ännu en generalisering. Jag trivdes alldeles utmärkt i Göteborg under mina studieår där och flyttade mer hem till östkusten för att alla ens vänner också gjorde det. Och för det hemska blåsiga vädret. Och sillstryparna. Annars hade jag nog rent utav kunnat stanna kvar och blivit en go gubbe i Majorna.

onsdag 25 mars 2009

Musik dårå

Lite funderar man ju.. fildelningen slår mot skivbolagen och banden. Det kan nu inte kan få in på skivförsäljning måste man ta igen på konserter, vilket gjort att all fler små konsertarrangörer går på knäna och får allt svårare med att få råd att plocka in band. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Egentligen gillar jag inte kommunistargumentet att rika artister minsann inte behöver mer pengar - som att nu har de tjänat tillräckligt, resten av livet kan de jobba gratis. Man ska väl alltid ha betalt för arbete man utför, även i en marknadsekonomi - frågan är väl bara, vad är rimligt? Lika mycket som direktörsbonusar på flera miljoner till företag som går med jätteförluster är helt galet, så är det kanske dags att få ner många diviga artister på jorden, bland oss vanliga dödliga. Varför skulle en konsertbiljett kosta tusen kronor? Den tiden är förbi, att kräva galna riders, där lyxhotell ska riva upp golv för att den och den artisten vill kunna steppa i vardagsrummet, sex lådor Cristal och lyxhoror, eller flyga i privatjet korta sträckor bara för syns skull. Samtidigt, pengar är det enda som kan locka en artist att komma och spela i Sverige - vad skulle annars göra det? Vad motiverar ett nytt fräsch band från USA, att helt plötsligt komma till Sverige. Den rena idealismen att glädja folk med musik? Glöm det.

tisdag 24 mars 2009

Du skall döden dö

Kan känna mig något besvärad över att jag har en reklambanner på min sida, som med de allra nyaste rönen tar reda på exakt vilken dag man kommer att dö. Vill man verkligen veta sånt? Hur makaber får man bli? Känns som att nån leker gud här.. eller vet saker.. Och hur ingående är de? 2028, klockan 16.34 kommer du att bli spetsad (av misstag) på en högrep strax utanför Flen. Din baneman (han kommer att ha mardrömmar och djupt ångest över detta) heter Olsson. Ajdå, jag skrev i fel födelsedatum.. då dör jag två år tidigare; sätter en nacho i halsen (till en VM-kvalmatch mot Malta för övrigt) och får ingen Heimlichs manöver tid. Jag vet inte jag...

måndag 23 mars 2009

Dis 'n dat

Herregud, det blir en sjätte del av Saw-filmerna och producenten Mark Burg lovar att "den här filmen kommer att bli mycket mer våldsam än de tidigare!". Är det ens möjligt? Mer våldsam? Vad innebär ett sånt uttalande - att de struntar helt i handlingen (som ju ändå bara är i vägen) och går rakt på slaktandet, från första till sista rutan? I oktober får Saw 6 amerikansk premiär.

Sen kan inte undvika att berätta en historia om en långväga bekant som berättade att hennes väninna hade varit i Stockholm under en weekend och kände sig cool och kaxig och full av nya intryck när hon kom tillbaka och började slänga sig med uttryck som "det kan du hajfatta!" innan hon fick förklarat för sig att det hette "fethaja".

söndag 22 mars 2009

Death on four wheels

En undran... om man har en granntant i området, som är ungefär 80 år gammal och fortfarande envisas med att köra bil - vart vänder man sig för att få stopp det? Vägverket? Polisen? Den här tanten är redan virrig som det är och kör då dessutom bil - vilket hon absolut INTE kan. Den där bilen har ständigt nya bucklor och repor i plåten och jag har själv bevittnad hur hon helt omotiverat kört in i sidan på en annan bil på parkeringen - och låtsas som ingenting. Men allt tycks bara fortgå! Hon tycks inkapabel både till det här med växellådans användnings-områden och att bromsa i tid, eller att titta bakåt när man backar. När hon krockat sin bil tillräckligt bucklig så måste hon ha en fantastisk försäkring - för då får hon en ersättningbil, medans den första är på verkstaden. Och i samma takt som hon krockar och bucklar till ersättningsbilen så hinner hennes första bil bli klar och så kan hon byta tillbaka. Om och om igen... Någon borde sätta stopp för det här, innan hon skadar nån (eller sig själv) ordentligt. Vart vänder man sig?

lördag 21 mars 2009

Skimming!? Tjuvar! Banditer!

Idag var det rustat för vår men den infann sig inte riktigt. Sen var det rustat för ett nytt avsnitt av Fikatipset men det infann sig inte heller, eftersom jag stannade i kassan med bakelser och kakor, två rykande heta lattes - och ett Visakort som inte medger nån betalning. Springer till en Bankomat i närheten; 00,00 kronor på kontot. Hur vanligt är det? Paranoid som man är är förstås första tanken att rumänska skimmers då slutligen lyckats blåsa mig vid nån terminal. Minns du han igår, som såg lite orakad ut - och läste du artikeln i Mitt i? De kikar över axeln på dig, när du minst anar det och tror dig vara ensam? Kastade i mig fikat - ungefär så som hunden äter sina kulor - utan att tugga, utan att känna någon smak. Tog inte några kort heller. Åkte sen hem på två hjul i kurvorna, redo att ringa banken och samtidigt ge signalement på en svartmuskig typ jag såg på Ica igår.

Hm.. sen visar de sig att det bara är jag som varit senil och betalt räkningar med pengar som dyker upp först om två dagar - vilket gör att kontot låser pengarna i förtid. Kan lägga ner telefonen. Den svartmuskige på Ica klarade sig den här gången.

fredag 20 mars 2009

Sleeping with the enemy

På avdelningen finns en yngre kvinna, Y, som tycks pendla i sina sympatier för sin man. Å ena sidan är han "till ingen nytta", som bara sitter hemma hela dagarna - å andra sidan är han en god familjeförsörjare. Hur då, undrar vän av ordning. Tja, varje gång hushållskassan sinar så försvinner han iväg, går på casino och kommer sen hem med 20 000 på fickan. Jag vet inte.. det känns som att antingen är hon gift med världens mest turliga karl eller så.. (vilket kanske är mer troligt) så är det nåt fuffens på G. Hon ifrågasätter inte hans metoder för att skaffa fram pengar, så länge de ligger på bordet. Det känns bara skrämmande naivt. Lustigt är också att Y funderar på att söka till polishögskolan framöver.

torsdag 19 mars 2009

Nybörjarkurs

Tankar klockan halv fyra, ett helt vanligt nattpass. OM, jag säger om, jag skulle få för mig att vilja ta fler danskurser, så får det bli nåt enkelt nästa gång. Ingen salsa, orientaliskt, boogie woogie eller swing. Nä, då får det bli en enkel nybörjarkurs i massaj-pogo. Bara hoppa upp och ner. I bästa fall i takt.

onsdag 18 mars 2009

Terrorn fortsätter

Och borrningshelvetet fortsätter hos grannarna ovanför. Det måste vara nån ny slags metod. De ska borra sig ett nytt badrum - det är det enda de gör? Inga kakelplattor som ska läggas under tystnad, ingen isolering - inga arbetsuppgifter som kan göras stillsamt. Bara ett evigt jävla borrande - och då är det tänkt att de ska vara klara till på fredag..? Hur då, i ett badrum ihåligt som den klassiska schweizerosten? Bara för att göra en jämförelse.. hunden är så stressad av ljudet att hon vill krypa in och gömma sig bakom stereohögtalarna - som spelar musik. Allt för att nåt annat ljud (vilket som helst) ska överrösta borrandet. Så trots att man väl får ha respekt för att grannar vill renovera i sina lägenheter men det känns konstigt att för andra veckan i rad behöva bli bortjagad ur sitt eget hem, eftersom det är helt olidligt att befinna sig där.

tisdag 17 mars 2009

Man blir bara så trött...

Påven gör det igen och egentligen blir man inte ett dugg förvånad längre. Det är ju uppenbart att folkbildningen sedan länge hunnit ikapp Vatikanen och den katolska kyrkan och gått förbi med milslängder, medan den allt mer sorgsna gubbskaran, helt utan verkligenhetsförankring, sitter och dikterar bakåtsträvande irrläror och rent kontraproduktiva påfund. Nu har han uttalat sig om AIDS också! AIDS botas inte med kondomer - det kan rent utav ha motsatt effekt, påstår experten. Nej, AIDS botar man bäst med andlighet och medmänsklighet. Tjena.. Jag trodde dumheterna hade nått sin absoluta Mount Everest-topp med bannlysningen av en våldtagen 9-årig flickas mamma och abortläkare. För det var ju mammans och abortläkarens fel - när en nioårig flicka blir våldtagen och gravid med sin styvpappa.. Hemska människor! Men icke... the sky is the limit när det gäller idioti från Vatikanen.

Väljer att citera en klok person från Facebook; "Äckliga gamla religiösa världsuppfattningar hör inte hemma bland världsmedborgare och medmänniskor. Vi behöver inte era jävla överhuvuden som inte har en blekaste aning om vad som är rätt och fel. Ni har konstant motarbetat vetenskapliga bevis och forskning för att försvara er egen tro, som inte bygger på vare sig kunskap eller solidaritet. Det är dags att ni ger upp och knäböjer för den fria människan, som inte behöver någon annan religion än kärleken, inte något annat rum än friheten och ingen annan ledare än sitt eget sunda förnuft!" Aldrig mer kan nån hävda islams avarter som den mest fundamentalistiska och utvecklingsfientliga religionen, så länge de här "goda kristna" dårarna får hållas.

måndag 16 mars 2009

Dans och död

Just det.. det var ju Charleston i söndags. Om första träningspasset var ett jobbigt Friskis & svettig-pass så var andra passet ett Boot camp. Allt vi lärt oss från första gången skulle vi nu göra i ett högre tempo och dessutom addera sinnessjuka sparkar och fotvikningar likt solrosor. Allt i ett galet tempo. Är det meningen att man ska känna blodsmak i munnen? Känns som att man är rätt långt ifrån de här löst lediga dansarna i svartvita filmer som tycks dansa allt, som om det vore ett infall för stunden, en impuls. Det är svett och träningsvärk - med för många människor på för liten yta. Den glättiga musiken blir i det sammanhanget mest hånfull.

I övrigt kan man konstatera att fildelningen nu också skördat sitt största offer i Stockholm. Mega store vid Sergels torg, slår igen portarna. För dålig lönsamhet. Tråkigt men en tecken i tiden. Såväl klassiska och legandariska Virgin megastore i New York på Times square och Union square, liksom Virgin på Princes street i Edinburgh har klappat igen relativt nyligen.

Aftonbladet slår upp stort hur Claes Malmberg och Lennie Norman hoppar av Grillad, redan efter ett program, med argumentet;"det är för lite värme och humor, det blir en allmän uppvisning i elakhet”. Uppenbarligen har man inte fattat konceptet från början. Och att det blir för lite humor när det gäller Malmberg och Norman.. beror inte det på dem själva? Har de nu nått självinsikt kring nåt vi andra redan visste...?

söndag 15 mars 2009

Tillbaka till -83

Det var som att skruva tillbaka klockan till... 1983, eller nåt. Känslan, på gott och ont, var tillbaka. Då var man 9 år och gick med skräckblandad förtjusning på derby i Scaniarinken när stora farliga AIK kom på besök. AIK var allas hatobjekt, det lag man mest av allt älskade att hata. Det brukade alltid innebära fullsatt area, hög stämning, en röststark klack som alltid var bättre än vår, farlig stämning, stökigt, bråk, häcklingar och en känsla i luften som pendlade mellan skön berusning och rysningar. Hockey var mer än bara hockey när Djurgården och framför allt AIK kom på besök. AIK var inte bäst på nåt sätt, AIK vara bara värst och stöddigast och kom alltid med sin attityd. Att möta AIK var lika speciellt som för Finland att möta Sverige. Spelar ingen roll om vi förlorar alla andra matcher - bara vi slår svenskarna.. Sen trillade AIK ur elitserien i början av 2000-talet och Stockholmsishockeyn har tappat allt mer i nerv och intresse, till förmån för andra sporter och intressen.

2009 var dags för derby igen, SSK - AIK i Scaniarinken och ta mej sjutton var det som att man sögs tillbaka till -83 igen. Fullsatt igen, hets, häcklingar, fortfarande en röststark klack som var bättre än vår, otrevlig stämning och bråk. Sånt vi blivit förskonade ifrån de senaste 15 åren. Nu var allt som vanligt igen. Bevittnade mitt första slagsmål på en hockeyrink sen.. ja..? Enda skillnaden är att jag då, som 9-10-åring, kunde känna en skräckblandad förtjusning i vad våldskåta unga män sysslade med. Nu idag sitter man på sittplats och skakar på huvudet åt vad snorungarna håller på med. Vem försöker de imponera på? Och vad är för jävla puckon som går på sportevenemang med ett enda syfte; att ställa till bråk och provocera vanliga supporters med förolämpningar och dumheter? Har de här killarna verkligen flickvänner? Tolererar de sånt här primitivt jävla beteende hemma? Slutresultatet blev sen 3-1 till "oss" men det känns som en parentes i sammanhanget.

lördag 14 mars 2009

Rätt låt...

Oh yes... så vann då Malena Erman med sin Nessun.. jag menar La voix och en toppenidé föds! Nästa år ställer vi upp med Beethovens nia - i en skön Nordman-version. Ingen märker ju nåt ändå! All musik är ju ändå stulen nu för tiden...? Eller kan vi få Rickard Wolff att göra en bräkig eurodisco-tangoversion av Love me tender? Pernilla Wahlgren en ballad av Thriller? Östen med resten gör en trallknasig variant på Smoke on the water - med mycket ukulele?

Bäst i kvällens förställning var Petra Mede, som av nån märklig anledning tycks dela upp svenska folket i antingen älska eller hata.

Mjusik, bears och Mickey Rourke

Ikväll är det dags.. Favoriterna är tydligen La voix eller Snälla, snälla.. Vinner nån av dem är vi, som vanligt, chanslösa ute i den stora finalen. Måns eller EMD vore det logiska valet, eftersom speciellt Danny är jättestor i öststaterna och där kan ge oss massor av gratispoäng. Eller så röstar vi fram Caroline af Ugglas och får pliktskyldiga poäng av Norge och Danmark, i bästa fall. Och som vanligt så blir det röstningsskandal då nån artists röster aldrig registrerades i växeln. Jag håller på Sarah Dawn Finer, hur som.

I övrigt har kära C nu skridit in och blivit en av de här "irriterad kvinna som skriver arga lappar". Till på kuppen, att hon klagat på grannarna som märg-borrat i väggar och golv, så insåg vi samtidigt att grannarna är två äldre herrar, två bears. Tankarna svindlade.. jojo, bögsex mellan två håriga stora karlar ovanför vårt huvud. Borrande på mer än ett sätt...

Såg The Wrestler på bio igår. Oväntat bra, oväntad Mickey Rourke, som var rent ut sagt strålande. Sean Penn måste ha presterat ett skådespeleri från en annan planet, för att ha snuvat hem Oscarn för bästa manliga huvudroll, framför Rourke. En stark fyra.

fredag 13 mars 2009

Grillad

Premiär för Grillad idag. Äntligen har svensk tv försökt sig på att försvenska comedy centrals klassiska roasts, som allt som oftast är hysteriskt roliga, i högt tempo och häpnande elaka. Man anade ju oråd med en lam studiovariant och komiker som Måns Nilsson (från Anders & Måns), trötta Claes Malmberg och ännu tröttare Lennie Norman. Man anade att det skulle bli dålig och det blev.. sämre.. Jag vill inte se en minut till av den här smörjan, trots att Tomas Järvheden som programledare verkligen kämpade med att komma upp i amerikansk nivå på skämten. Ser också att Alex Schulman framöver ska vara en ofta förekommande roastare.. Herregud, måste det där fula tråkiga trynet vara med överallt?? Grillad var allt roast inte ska vara, alldeles för lagom, alldeles för lågt tempo, alldeles för snällt. Allt hopp står till Kanal 5 "riktiga" roast, inspelningarna från Berns, där Henrik Schyffert, tillsammans med stand up-komiker som åtminstone är kända för att ha gjort nåt kul på 2000-talet, står för rostandet av ex Björn Gustavsson och Pernilla Wahlgren.

Natten med Kinski

Det är en bedrift... Har inatt lyckats bli hopparad med de två lataste människorna på hela bygget. Man börjar känna ett visst besvär när man för fjärde gången hostar lite irriterat, eller drar i en stol - för att få snarkningarna i kör att sluta. Det är bara nattmössan som saknas. Den ene latmasken blev tidigare under kvällen dessutom refererad till som "han Klaus Kinski", vilket väl får tas som en förolämpning...? Nu var det dock utseendet som åsyftades och inte humörsvängningarna. Eller syftades det på det djupa konstnärliga patoset? Werner Herzog berättar ju annars i en intervju om sitt första möte med Kinski, hur Kinski på den tiden levde på en vind - en tom vind som utöver Kinski bara bestod av högar av olika manus och ungefär lika mycket torra höstlöv som flugit in genom fönstret.

torsdag 12 mars 2009

I-landsterrorism

Det här måste vara nåt mer.. det här är ödet. Inte ett ljud under den vecka jag var ledig, Inte ett ljud! Knäpptyst. Sen, när jag väl börjar jobba – DÅ sätter de igång. På sämsta tänkbara tid, på sämsta tänkbara plats och med sämsta tänkbara ljud. När man kommer hem efter en jobbnatt, trött, sliten och bara vill sova. Just då ska mannen ovanför oss börja renovera badrummet - med gatuborren från helvetet. Det är som att badrummet i sig inte räcker för att borra i. Nej, ljudet närmar sig dessutom – de ska installera ett nytt badrum direkt ovanför mitt huvud – i sitt eget sovrum. Och kanske lite i köket också? Det är som att de visste när de skulle dra igång, för att orsaka största möjliga skada och irritation. Det är ett sånt högt och gräsligt ljud så att det är helt omöjligt att befinna sig i lägenheten ens i vaket tillstånd. Det sågar genom märg, ben och varenda tanke man lyckas skapa.

Fylld av hat åker man sen och handlar, fortfarande trött, sliten och med ungefär 2½ timmes sömn i kroppen. Då är de där.. som alltid.. som ett jävla spöke som hoppar fram längs spöktågets väg, som Jehovas vittnen, som finnar i pannan inför en planerad lördagsutgång; abonnemangsförsäljarna. I vårt ICA, som vi brukar handla på finns det alltid en liten ficka man måste passera från kassor och ut mot dörrarna i "köpcentret". Där står de alltid och genskjuter en - man har liksom ingenstans att ta vägen, ingen flyktväg - ingen annan väg att ta för att nå utgången. Hurtiga jävlar med falska leenden som ska sälja mobilabonnemang eller ett nytt elavtal. Hallå där - vad har du abonnemang idag? Kom ska du få titta på vår erbjudande här! Och det är sååå jävla tråkigt att alltid behöva stöta på dem, aldrig bli skonad, när man måste passera förbi deras väg med fyra pappkassar fulla (varav en hänger runt halsen). Såna där påstridiga typer kan verkligen förstöra ens humör hela dagen. Terrorister!

Jobbnatt

Inte så konstigt att sommarn blev så torr... efter alla dessa cigg.

onsdag 11 mars 2009

Blandat

Malena Ernmans La voix hotas av plagieringsrykten.. vilken surprice. Men OM man nu ändå ska stjäla musik, pop-opera - så behöver man kanske inte göra det från en av världens mest kända operastycken (Puccinis Nessun dorma ur "Turandot") och sen låtsas som ingenting.. Mitt stalltips står dock kvar, tror EMD vinner. Men Sarah Dawn Finers låt är bäst - det är en riktig internationell hit.

Annars tycks våren ha startat i antitesen till vårkänslor, åtminstone i bekantskapskretsen. Två separationsnyheter nu på två dagar. Känns väldigt tråkigt.

På bokfronten läses just nu Johan Theorins debut "Skumtimmen", den fristående grundstommen till uppföljaren "Nattfåk". Vissa personer känns igen från nästa bok och stämningen på Alvaret med dimman, stormarna och det impulsiva vädret finns också här. De påhittade byarna (Åludden, Offermossen, Stenvik och Marnäs) finns där också. Läsvärt, även om tempot är... något långsamt.

tisdag 10 mars 2009

Kött, skit och musik

Dagen då ingenting hände. Insåg idag, två veckor senare, att den lukt som låg över Edinburgh dagligen, kom från Edinburgh gamla öppna kloaker. Och jag som trodde det var något storköks stora vurm för köttgryta..? Så fråga inte mig om hjälp vid nästa smakprovning. Kloak eller kött.. sak samma.

I brist på nåt att skriva tipsar jag om lite bra musik som snurrar på min skivtallrik just nu:

VV Brown - Crying blood

Calvin Harris - I'm not alone

Starsailor - Tell me it's not over

måndag 9 mars 2009

Design = bögar

Tv-måndag, inrednings- och bögmåndag. Design Simon & Tomas missar man ju förstås aldrig men en annan favorit har tornat upp sig på den påvra tv-himlen; Top design, med ett gäng talanggfulla inredningsdesigner som i varje program tävlar utifrån olika teman och så åker den sämste ut - tills bara den bäste designern återstår. Om man då tycker att Project runway eller Shear genius är gayigt så är Top design än mer ickedemogafiskt. Skulle nog säga att bara Groomer has it - tävlingen för chica hundstylister är snäppet värre. Jag har absolut ingenting emot homosexuella men varför bara spä på den våldsamt ensidiga klichéebilden av hur homosexuella män är? Feminina, tillgjorda röster, slappa handleder, gapiga, självcenterade, gråtmilda, modemedvetna ut i fingertopparna. Yta och estetik, inget annat. Det börjar kännas som att tv-bolagen aktivt söker klichéerna - den där man får exakt vad man förväntar sig och inga nyanser.

söndag 8 mars 2009

Swing it..

Knäpp dag. Med utsikt över ett av stans större bostadshus får man ofta se märkliga ting till frukost. Som kvarterets egen Rocky, som på sin lilla balkong monterat upp en sandsäck och lagom till Svensktoppen går ingång på säcken i argsinta slagkombinationer. Han ser nästan filmisk ut, som att han bjuder på varenda pose där han studsar och jabbar omkring på den lilla balkongen. Sen lite vila, stretching och så på säcken igen. Man kan nästan höra rösten inifrån lägenheten; "men Gunnar, kan du inte bara komma in och äta din frukost nu?"

Efter frukost gjorde vi så nåt som är helt knäppt men det ser ju jävla fräckt ut - så man vill ju testa. Lektion 1 i nybörjar-Charleston. Kan nån se Mr Oakbitch som en ny lättfotad Josephine Baker..? Inte med den där kroppshyddan... Uppslutningen på kursen var dock.. sensationell..? Vi kan ha varit säkert 40 pers där och även om majoriteten kanske var unga kvinnor så fanns det faktiskt en och annan kylskåpsvig man i min egen ålder där också. Och några äldre självplågare. En timme på dansgolvet kändes som fyra timmar. Svetten rann och högröd i ansiktet fick man äntligen kliva av, efter en timme - flämtandes efter vatten. Det här var värre än styrketräning, i sin allt mer accelererande fläta av kombinationer med evigt slängande med armar och ben - till höger och vänster. Men det var himla kul! Känns dock som att man har ett och annat att träna på tills nästa söndag... Typ hur man rullar på höfterna eller går med spagettiben, som hela tiden ska vinklas (som om man höll på att halka).

Musik och tacos

Andra chansen idag. Tack och lov att förmodligen hela tävlingens bästa låt; Moving on med Sarah Dawn Finer, gick till final. Allt annat hade varit en skandal och en idiotförklaring av svenska folkets smak. Final nästa lördag och om jag får tippa med hjärtat så vinner Dawn Finer, ska jag tippa med hjärnan så skulle jag sätta en slant på EMD. Vad som helst - bara inte Molly Sandén vinner. En frireligiös poppsalm. Mossig och trist.

I övrigt hade vi middagsbesök ikväll, av K med dotter V. Tacos tillagat för ett kompani (som kanske inte säger så mycket, eftersom Sverige ändå håller på att avveckla försvaret helt) och sen sitter de och äter som småfåglar. Känns som att man hamnade mitt i en stand up-monolog; det här med att det är mitt personliga ansvar om jag väljer en biofilm eller dvd, som sen visar sig vara dålig - då är det mitt fel. För det är ju jag som skrivit manus, regisserat och stått för ljussättningen? Idag fick jag stå personligt till svars för varför polska husarer 1916, mitt under brinnande första världskrig, försökte anfalla tyska pansarvagnar till häst - med lansar. Hur ogenomtänkt kan man vara? Fick även stå till svars för vad som händer i Södertälje. Global intifada och brandbomber bland chipsen. Ja, frågan var personlig och rak; "vad fan håller ni på med där nere, egentligen?" Ja.. "vi" protesterar mot kriget i Irak.. genom att bränna amerikanska chips. "Vi" bestämde oss för att sluta läsa alla former av nyheter för tre månader sen. Jag fattar ingenting.. finns det nån livsmedelsbutik i hela västvärlden som INTE säljer minst EN amerikanskproducerad produkt? Ska vi bränna ner allt då - och hur a jour känns det nu - när USA faktiskt fått en ny president, med en försonligare attityd, som verkar ha för avsikt att avsluta kriget och har en betydligt mjukare linje mot Irak? Varför just nu?

Slutligen fick jag också veta och stå till svars för att SSK förmodligen värvat Sveriges mest ointelligenta hockeyspelare till sitt lag. Vi behöver inte nämna hans namn men med tanke på att hockeyspelare i gemen inte direkt samlar högskolepoäng på hög, så är det en bedrift att vara så mycket mer korkad - än killar som redan är rätt osmarta.

fredag 6 mars 2009

Rihanna

Chris Brown misshandlar Rihanna, går loss ordenligt med nävarna, slår så blodet sprutar och hon stannar vid hans sida. Allt är ett misstag. Det är mitt fel, säger hon och allt klingar så igenkännande inrepeterat på hur misshandlade kvinnor brukar reagera och tala i förnekelse. Hon försvarar misshandeln, försvarar svinet från sina handlingar. Det var mitt fel? Han kan ju inte rå för sitt humör..? Jag säger som en vis kvinna en gång sa; det spelar ingen roll om James Brown kan hoppa ut genom ett fönster och flyga - för mig är han bara en simpel hustrumisshandlare - och bör främst betraktas som en sådan. Inget kändisskap och inget argument kan motivera vad ynkryggen gjort. För det kan väl inte vara ett uttryck för en genre som ofta sett ner på kvinnor? Känns också som ett gott föredöme för alla unga kvinnliga fans där ute..

Gökboet redux

Psykiatriskt dilemma. Egentligen, hur smart är det att sätta in ett extravak (dvs full punktmarkering - även vid toabesök) på en patient som lider av förföljelsemani? Som att släcka bränder med gasolin, skulle jag säga..

torsdag 5 mars 2009

Too much music

Jag har tagit en överdos. Sista veckorna har jag överkonsumerat enorma mängder musik, singlar, ännu mer singlar, covers, nya band, americana, indie, house, britpop, alternativ musik till den gräns att musik blivit nåt mer än bara musik. Gått igenom.. säg 300 låtar / band, plus lite nya skivor och blivit yrkeskadad. Trött på gitarrbaserad musik som inte har några intentioner utöver att bara låta i tre och en halv minut. Händer ingenting efter en halv minut - nästa låt. Akustisk musik - 15 sekunder. Men av denna stora flod av musik så har jag ändå lyckats sortera ut några riktiga pärlor. De där 2% av musik som faktiskt fortfarande engagerar. Phoenix fantastiska nya singel (årets bästa so far?), coola Kap bambino, trallvänliga Harlem shakes, Justice arvtagare MSTRKRFT och The Shore. Och nya Yeah yeah yeahs platta. Som tidiga Garbage, fast bättre. Och så kommer ju Salem al Fakirs nya skiva snart också. 2009 har börjat riktigt bra.

onsdag 4 mars 2009

The King of kong

Ännu en underhållande dokumentär. Det är nördigt så det förslår men ändå engagerande och rent utav hjärtskärande i sin knivskarpa dramaturgi. Vuxna män som lever för att spela Donkey kong och där att slå rekord inte handlar om att bara ha kul, utan blir till blodigt allvar och bitter rivalitet. Vuxna män som inte släppt sin barndom och lever ut sin nördighet även i vuxen ålder. Visst är det vinklat, den onde mot den gode rakt igenom men jag skulle säga att det här är en väldigt bra film. Underhållande, irriterande och väldigt väldigt amerikansk.

tisdag 3 mars 2009

Hockey och miss Bennet

Då var det gjort. Jag är fullt applicerbar på den gamla hejaramsan, som tycks blivit kanske mer vanlig i Scaniarinken än på många andra håll. "Vi älskar er ändå - för vi är dumma i huvudet". Då var det inköpt ett paket för kvalseriens alla hemmamatcher. Kan inte förklaras på annat sätt än som djupt rotad masochism.

Sett film idag också. Hårdkokta snutrullen Pride & glory med Edward Norton, Colin Farrell och Jon Voight. Filmen kan man lätt avfärda som både fantasilös och ordinär men det som var mest uppseendeväckande var Jennifer Ehle. Det ringer inga klockor, va? Låt oss säga att rätt många kvinnor i min bekantskapskrets är helt sålda (fortfarande) på Mr Darcy, Colin Firth i Stolthet och fördom. Vi få killar som också såg serien (och törs erkänna det) bedårades kanske lika mycket av den oemotståndligt söta Elizabeth Bennet, föremålet för Mr Darcys blyga kärlek. Och hon spelades av Jennifer Ehle, i sina vita klänningar och korkskruvlockade hår. 13 år senare dyker Ehle upp i den här filmen och spelar en cancersjuk kvinna, svullen, fläckig och ful, med rakat huvud. Snacka om motpol till Stolthet och fördom! Men hon är fortfarande rätt söt, trots denna skitroll.

måndag 2 mars 2009

En miljon män

Inser att jag trampade på några känsliga tår, efter mitt utfall mot Malena Ernman. Inte min mening. Läser och hör också reklam för att 1 miljon män vill dejta Linda Rosing. Vilka män är det??? Och en miljon flugor kan inte ha fel heller - ät skit. Finns det verkligen 1 miljon lika hjärndöda män som Fadde? Vilka är dessa män som så gärna vill träffa detta under av naturlig skönhet och intelligens? Vad skulle man prata om på en dejt? Den här hårda medialobbyingen för en sån nolla som Rosing är rätt skrämmande, för det visar bara på att vem som helst kan lyckas, bara man har rätt personer och finansiärer i ryggen. Eller så är tiden förlåtande.. Vill minnas ett gräl på ett produktionsbolag jag praktiserade på, där en kvinnlig producent hotade med att säga upp sig på stört - om man erbjöd just Rosing jobb. Känd för att ha åstadkommit absolut ingenting, knullat sig till ett kändisskap, skreks det. Rosing fick inte jobbet. Men nu händer det ändå.. nån kåt manlig producent på Kanal 5 som tycker att hon är värd ännu mer mediabelysning och dessutom beklär det i ett tv-program. Och så säger man att man får den tv man förtjänar.. Jag har inte förtjänat det här..?

söndag 1 mars 2009

IKEA-reflektioner

Vi gjorde det igen. Som om vi ingenting lärt oss. Åker till IKEA i Kungens kurva på en söndag. Gärna då också första söndagen efter lön. Det brukar alltid vara samma myraider av människor som trängs i alla gångar, rulltrappor och provligger i alla sängar, provsitter i alla soffor. Ja, lite som Tokyos tunnelbana i rusningstid. Men nu är vi inne i en ekonomisk recession och det märks även på IKEA. Mindre folk!? Ingen trängsel. Annars är det kul att gå runt på IKEA och titta på folk - det är som att IKEA är ett tvärsnitt av det nya Sverige och vad integrationstanken borde handla om. Både vad gäller personal och kunder. Såväl rika som fattiga, alla möjliga nationaliteter och åldrar. Sen är det väl kanske synd att folk ska förenas endast i konsumtionssamhällets kvarnar men det är ändå här vi tycks jämlika.

Läste någonstans att efter Polens EU-inträde 2004 så har mellan 3 och 4 miljoner polacker emigrerat. Både i Dublin och Edinburgh så kändes polackerna som den näst största populationen efter just ursprungsbefolkningen av irländare och skottar. Insåg där i IKEA-kön, apropå ingenting, att de är rätt många här också och hur mycket mer nyanserat det polska språket är. Ord och beskrivningar som liksom inte kan översättas till svenskan. Fnissade för mig själv när vi i kön stod framför en polsk familj, där ungarna grälar på svenska och deras polska mor snäser av dem med en klockrent dräpande fras på polska, som liksom inte går att översätta, men som jag hört massvis av gånger genom åren. Väldigt opedagogiskt men samtidigt väldigt kul.