Natten med Kinski

Det är en bedrift... Har inatt lyckats bli hopparad med de två lataste människorna på hela bygget. Man börjar känna ett visst besvär när man för fjärde gången hostar lite irriterat, eller drar i en stol - för att få snarkningarna i kör att sluta. Det är bara nattmössan som saknas. Den ene latmasken blev tidigare under kvällen dessutom refererad till som "han Klaus Kinski", vilket väl får tas som en förolämpning...? Nu var det dock utseendet som åsyftades och inte humörsvängningarna. Eller syftades det på det djupa konstnärliga patoset? Werner Herzog berättar ju annars i en intervju om sitt första möte med Kinski, hur Kinski på den tiden levde på en vind - en tom vind som utöver Kinski bara bestod av högar av olika manus och ungefär lika mycket torra höstlöv som flugit in genom fönstret.