onsdag 25 mars 2009

Musik dårå

Lite funderar man ju.. fildelningen slår mot skivbolagen och banden. Det kan nu inte kan få in på skivförsäljning måste man ta igen på konserter, vilket gjort att all fler små konsertarrangörer går på knäna och får allt svårare med att få råd att plocka in band. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Egentligen gillar jag inte kommunistargumentet att rika artister minsann inte behöver mer pengar - som att nu har de tjänat tillräckligt, resten av livet kan de jobba gratis. Man ska väl alltid ha betalt för arbete man utför, även i en marknadsekonomi - frågan är väl bara, vad är rimligt? Lika mycket som direktörsbonusar på flera miljoner till företag som går med jätteförluster är helt galet, så är det kanske dags att få ner många diviga artister på jorden, bland oss vanliga dödliga. Varför skulle en konsertbiljett kosta tusen kronor? Den tiden är förbi, att kräva galna riders, där lyxhotell ska riva upp golv för att den och den artisten vill kunna steppa i vardagsrummet, sex lådor Cristal och lyxhoror, eller flyga i privatjet korta sträckor bara för syns skull. Samtidigt, pengar är det enda som kan locka en artist att komma och spela i Sverige - vad skulle annars göra det? Vad motiverar ett nytt fräsch band från USA, att helt plötsligt komma till Sverige. Den rena idealismen att glädja folk med musik? Glöm det.

Inga kommentarer: