Vi gjorde det igen. Som om vi ingenting lärt oss. Åker till IKEA i Kungens kurva på en söndag. Gärna då också första söndagen efter lön. Det brukar alltid vara samma myraider av människor som trängs i alla gångar, rulltrappor och provligger i alla sängar, provsitter i alla soffor. Ja, lite som Tokyos tunnelbana i rusningstid. Men nu är vi inne i en ekonomisk recession och det märks även på IKEA. Mindre folk!? Ingen trängsel. Annars är det kul att gå runt på IKEA och titta på folk - det är som att IKEA är ett tvärsnitt av det nya Sverige och vad integrationstanken borde handla om. Både vad gäller personal och kunder. Såväl rika som fattiga, alla möjliga nationaliteter och åldrar. Sen är det väl kanske synd att folk ska förenas endast i konsumtionssamhällets kvarnar men det är ändå här vi tycks jämlika.
Läste någonstans att efter Polens EU-inträde 2004 så har mellan 3 och 4 miljoner polacker emigrerat. Både i Dublin och Edinburgh så kändes polackerna som den näst största populationen efter just ursprungsbefolkningen av irländare och skottar. Insåg där i IKEA-kön, apropå ingenting, att de är rätt många här också och hur mycket mer nyanserat det polska språket är. Ord och beskrivningar som liksom inte kan översättas till svenskan. Fnissade för mig själv när vi i kön stod framför en polsk familj, där ungarna grälar på svenska och deras polska mor snäser av dem med en klockrent dräpande fras på polska, som liksom inte går att översätta, men som jag hört massvis av gånger genom åren. Väldigt opedagogiskt men samtidigt väldigt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar