Intressant ämne egentligen, om svårigheten i vuxen ålder att skaffa nya vänner. Det som i tonåren och speciellt under studietiden ter sig så självklart och enkelt blir så krystat och nästan desperat kontaktannonsmässigt när man blir äldre och inte längre har alla sociala tentakler utspärrade på samma sätt. Skulle denna vän dessutom vara av motsatt kön - ja, då går alla saftblandare och sirener igång. "Karln är ute efter en affär..!" Hur som helst så träffade jag idag i alla fall en ny bekantskap för första gången, vi kallar henne J3, över en lunch och åt en djävulskt spicy Chigesoppa på Ki-mama. Kanske blir man mer öppen och ärlig, när tårarna ändå rinner ner för ens kinder..? Hur som helst så blev det ett trevligt samtal om Chanelljackor, överskottet på singelkvinnor i stan och mäns bisarra fascination för andra världskriget. Inser ju att jag själv är en av dem och att flera semestrar gått i krigens spår. Warszawa, hell's highway utanför Eindhoven, Arnhem, Oosterbeek, Berlin, Örnnästet och att ju en semester i Normandie skulle vara trevligt. Vad väljer man - Omaha beach eller Dieppe? Eller kanske Dresden? Hur som.. J3 är en knäppgök men på ett bra sätt, så det kan nog bli nåt av det här. Frågan är bara varför det ska vara så svårt..?
1 kommentar:
Visst är det märkligt; att det ska kännas så svårt och konstigt? Eloge till dig!!
Skicka en kommentar