Jobba. Innan jobbpasset var nattpersonalen och åt middag på kurdiska Eyubi. Bra mat! Enda plumpen i protokollet var väl att jag hamnade bredvid strikta vegetarianen K, vars ögon höll på att poppa ur sina hålor och nästan fick hålla för munnen av kväljningar, när min förrätt kom in. Lammtunga. Kan nästan ana hur hennes tankegångar måste ha gått; ulliga gulliga små lamm som ropar på mamma - utan tungor - för de ligger stekta på min tallrik i en stark tomatsås. Barbar! Ju mer jag tänker på det så är det faktiskt lite äckligt.. Äta någons tunga..?Jag kunde förstå tanken med Rufus Wainwright på Dramatens scen - kanske inte den helt logiska kopplingen mellan teater och pop men lokalen och mystiken som sådan. Wainwright, som ju flirtat en del med kabaret-stilen och det storvulna, teatrala. Jättekul och säkert magiskt för dem som var där. Wainwright är ju dessutom, precis som både sin mor, far och syster, en strålande sångare. Att man nu försöker sig på samma koncept igen, med en svensk artist är ju också jättekul. Robyn hade varit häftigt, eller Anna Ternheim. Jens Lekman, Weeping willows-Magnus, Stina Nordenstam, Freddie Wadling, briljante Christian Walz eller Britta Persson. Men... Frida Hyvönen..? Hur tänkte man där? Hon är hipp och inne just nu - henne tar vi! Det kvinnliga svaret på Håkan Hellström. Låt oss skymfa de vackra lokalerna med sällan skådad falsksång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar