Kung Ubu och tandagnissel

Positiv och negativ kväll.. Först besök på Kungliga Dramaten för att bese den hyllade pjäsen Kung Ubu i lilla Målarsalen. Skriven av författaren Alfred Jarry 1888 (i ett första utkast), som då endast var 15 år gammal. Talangfull med andra ord, även om han som aristokrat och beläst bohem förstås gavs goda förutsättningar. Den vedervärdige Kung Ubu, som förstås i sin surrealism och handling är fiktiv, sägs ändå vara löst baserad på en nidbild av Jarrys egen fysiklärare på gymnasiet. Så tänk på det nästa gång du är ond på kidsen, Honeybun... ;) Jarry var med pjäsen före sin tid på många sätt, då han som första ord i pjäsen låter Ubu utbrista "merde!" (skit!) och när detta uttalades på urpremiären i Paris 1896 gick en chockvåg genom salongen. Aldrig tidigare hade något så vågat och vulgärt uttalats på en scen. Dessutom talar pjäsen om landet Polen, vilket ju faktiskt inte existerade på 1800-talet (den polska staten bildades 1918). Föga anade Jarry att han på skoj uppfunnit ett land som senare skulle bli verkligt. Pjäsen, scenografin och kläderna är i patafysikens anda väldigt absurd - i första akten väldigt rolig och fyndig (ja, helknasig!) - medan andra akten är svår, tung och lite småtrist. Ojämn, med andra ord. Men Hans Klinga är väldigt bra, liksom Malin Ek och den fantastiske Ingvar Kjellson, 85 år och still going strong. Kjellson är magnifik rakt igenom.

Efter pjäsen tog vi oss i hällregnet tillbaka till vår bil, bara för att upptäcka att nån jävel kört sönder vår sidospegel på bilen, som bara hängde längs sidan på bilen i några sladdar. 2000 spänn åt helvete i självrisk. C har nu med silvertejp gjort underverk med att stabilera fast själva kåpan (även om spegeln fått utseendet av mosaik). Man ser knappt någon skillnad. Eller?