Spegel, spegel..

Håhå jaja... besök tidigt på förmiddagen av en hord Skellefteåfans; familj med tre barn - alla utspökade i SAIK's färger och emblem. Två flugor i en smäll, då SAIK idag möter mitt lag; SSK. Märkligt egentligen men vän T, som jag ändå känt i 17 år, inser att det är första gången någonsin han fått komma hem till mig, på alla dessa år. Vi kanske inte är så nära vänner ändå, eller så har det alltid varit olägligt (förmultnade kroppar i syrabad och avhuggna huvud i kylen har ju besvärat saken en del..). Så det blev fika, lite trevlig uppdatering, lite spring och som en avslutning sju års olycka, när herrskapet lyckades tjonga ner en spegel i golvet precis när de skulle gå. Kändes lite snopet med ett "hoppsan - men hejdå då!" och där stod vi kvar och samlade ihop bitarna från en fucked-up ram. Nu hoppas jag verkligen att SSK i eftermiddag hämnas på Skellefteå å mina vägnar. Å spegelns vägnar, framför allt. Som den gamla jingeln i Scaniarinken brukar lyda; "nobody comes to our house and pushes us (or our mirrors) around!"