Försoning

Försoning, baserad på Ian McEwans roman är en vacker tragedi, ibland kryckig, ibland effektiv. Det är inte alltid regin och flytet finns där men i slutet knyts det mesta ihop med akuratess. Är det en bra film? Jovars. Början haltar en del och vissa scener känns teatrala men slutsumman är klart godkänd. Samtidigt har filmen nästan mer blivit känd för andra detaljer än just handlingen eller skådespeleriet. En mäktig masscen längs Dunkirks stränder med över 1000 statister, som är en vindlande 4½ minuter kameraåkning - allt taget i en enda tagning. Det annars filmen blivit kanske mest omtalat för är Keira Knightleys gröna klänning från Gaviana, som att InStyle magazine blivit korad till HELA filmhistoriens vackraste klädesplagg. Best of all time, mer minnesvärd än Audrey Hepburn, Marylin Monroe, Rita Hayworth och Vivian Leigh. En sån utnämning så nära inpå en film känns ungefär lika patetisk som tidernas bästa svenska skådespelerska-omröstningen för några år sen - som Helena Bergström vann före Greta Garbo och Ingrid Bergman. Klänningen må vara vacker men benranglet/size 0-Keira kan definitivt inte bära upp den med behag och kvinnlighet. Men filmen är sevärd om man gillar känslan av engelsk överklass, stänk av Jane Austen och kärlek på avstånd. Förutom Keira återfinns här James McAvoy, Vanessa Redgrave, Romola Garai, Blenda Blethyn och talangfulla Saoirse Ronan.