Oscarssummering

En av de blekaste och mest förutsägbara Oscarsnätterna är över och mest glädjande för hushållet sammantaget var väl att Mr Darcy äntligen fick sin statyett. Själv låg jag vaken hela natten, genomled tråkiga tal och Filip & Fredriks tonårsbjäbbande. Jag förstår verkligen inte storheten med de där två... Det är ju samma sak hela tiden - varför bjuda in gäster, om man ändå inte låter dem komma till tals, för i slutändan handlar ju allt om Filip & Fredrik och deras mundiarré som tystar och avbryter allt annat. C's Oscarstittande kan sammanfattas till att bli väckt lagom till presentationen av alla manliga huvudroller, ropa ja i triumf när Colin utannonserades som vinnare, fälla en tår under själva talet - och sen somna om igen.

Mest minnesvärt i övrigt var väl Kirk Douglas. Visst, det var väl en fin gest att låta en legend få lite offentligt ljus men det var några grymt krampaktiga minuter. Gaggig och halvdement med ett sluddrande som mest påminde om gamle påven, på slutet. Bara mummel och folk som artigt skrattar med.. trots att de egentligen inte fattat vad han sagt. Sen är det oerhört beklämmande att se en 93-åring man med så sönder-botoxat ansikte. Är det så hemskt att råka vara rynkig när man är 93?

Snyggast på galan? Jennifer Lawrence från Winter's bone.

Lunch idag på "coolt" lunchställe, strategiskt nära flera produktionsbolag. På båda sidor satt film- och tv-folk och pratade meriter och kommande idéer. Cynismen spirade när kvinnorna till vänster sökte bra karaktärer till sin dokumentärserie. "Skulle vi inte kunna hitta en tjej med jättesmå bröst - nån som mår väldigt dåligt över det? Vore inte det en bra idé att spinna vidare på?" Känns ju som betryggande omtanke i jakten på bra tv.