Måste erkänna att jag gillar tanken på nåt sätt, även om det kanske känns desperat också. Men va fan.. det är väl inget konstigt egentligen i att man blir äldre, växer ifrån vissa av sina vänner och att speciellt de som skaffar barn distanserar sig och får annat att tänka på, än att springa på kaféer, konsthallar och biofilmer med mig, stup i kvarten. Vänner och bekanta som fortfarande finns kvar men som man numer bara hinner träffa nån gång per år, i bästa fall. Men jag gillar konstnärinnan och bloggerskan Mia Mäkiläs lilla upprop för några veckor sen, där hon helt ärligt erkände att hennes gamla vänner hade tagit slut och att hon därför via sin blogg ville skaffa nya tjejkompisar. Och att hon just nu påbörjat missionen med åtta blind dates, med nya potentiella väninnor. Ja, som ett mer vardagligt och äkta Paris Hilton's My new BFF, fast utan, kändisskap, tv-kameror och utstuderat trams.Det fick mig att fundera. Uppenbarligen är det ju folk som läser den här bloggen också (mer än jag faktiskt trodde). Jag vill ju också träffa nya människor, utöver de närmast sörjande man redan känner privat (och uppskattar, bör tilläggas). Vänner bör tilläggas, inte en ny partner.. Finns ni? Gillar ni fika, film, foto och bor i Stockholm med omnejd..? Lär visserligen aldrig någonsin komma upp i åtta blind dates men kanske en, eller två?
I övrigt vill jag väcka uppmärksamheten kring ett oroväckande fenomen. Män i medelåldern som börjar bli lite lönnfeta och skaffar sig en James Spader-frisyr. Har man sett Boston legal så vet man. Den är nåt mellanting, en kompromiss mellan det mer snaggade och det frodiga och ser ärligt talat förjävligt ut. Magnus Carlsson (Weeping willows) stod näst på tur, sen en manlig bekant och nu kom Andreas Mattsson också. Normalkort på sidorna och sen stympar vi luggen helt. Snyggt.
Ett annat oroande fenomen är att till och med etik eller upplysthet är nåt som kan trendkategoriseras. Man trodde ju att hela 90-talets debatt om pälsindustrin och djurplågeriet kring det faktiskt var nåt som inte bara var en trend, nåt politiskt korrekt för dagen men nu är det inne med päls igen. De här förhatliga blårävsbollarna på var och varannan Stockholms-kvinnas huvud och helt plötsligt är det ok igen. Ingen reflekterar över dess uppkomst eller minns debatten och varför skulle man - det är ju snyggt? Pälsvästar på varenda östermalmstjej och män som stoltserar med "björnfittor" på huvudet - för det är ju så varmt och samtidigt så roligt att säga! Jorå serru... björnfitta på skallen, vettu. Samma sak med Big brother, serien alla tycks älska att hata och som man verkligen trodde begravts en gång för alla - efter alla dessa kritiska debatter och inlägg som hölls. Men uppenbarligen kände tv-makarna att det här vill vi ha mer av. Dumhet är inne igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar