Filmklichéer

Utan att räkna upp alla filmer jag sett på sistone (men det är sånt som går antingen på bio eller ligger på dvd-toppen) så måste jag säga att varenda film levererat en klassisk klyscha. Har någon någonsin sett en film om andra världskriget som INTE innehåller en tysk officer, iskall, stilren, bildskön och fruktansvärt tyrannisk och en sann sadist. Hånleende, överlägsen, inte en gnutta empati till övers (fullblodspsykopat) och i slutändan feg eller dumt stolt över sina bedrifter, när döden är den enda bestraffningen god nog för honom. Den karaktären finns alltid med för att beskriva en tysk under andra världskriget.

Är man i Paris syns förstås Eiffeltornet alltid i bakgrunden. Och det är inte så konstigt, eftersom alla amerikaner som hamnar i Paris alltid tycks få tag i fantastiska penthousevåningar med panoramavy över hela stan. Alla bor i vindsvåningar i Montmartre, typ. Alla franska män går omkring med en baguette under armen. Alla franska filmer innehåller pianomusik.

Är man jude är man alltid en ytterst beläst och välutbildad nörd. Som sprungna ur Woody Allens källa, alla är ängsliga, pratiga men ändå osäkra på sin egen förmåga. Klassiskt sätt att känna igen skurkar är antingen en arabisk look, eller bleka välbyggda tyskar/östeuropéer med onaturligt blonderat hår och skinnjacka. I ett slagsmål börjar de alltid med att slå en första krok rakt ut i luften, som alltid missar. Hjälten kan ducka och slå tillbaka. I skottväxlingar kan hjälten gå in och meja ner en hel maffiaklan med kulsprutan. Själv blir han förstås träffad i armen. Alla andra skott missar men skjuter sönder alla rutor, varor och belysning som finns i lokalen. Finns det med en kvinnlig hjältinna, blir hon av med kläderna här. Hjälten måste ju ha nåt att stoppa blodflödet i armen med.

I biljakter lyckas förföljande skurkar alltid skjuta sönder bakrutan för hjälten men aldrig ett däck. I slutändan så välter de ändå, genom att sidledes flyga in i nåt.

Efter en het natt tar hjärtinnan alltid på sig hjältens för stora skjorta. Utöver det, trosor och tubsockor.

Adam Sandler ska alltid få ett raseriutbrott men är innerst inne en jäkligt schysst kille.

Handlar filmen om en hund så kommer hunden alltid att dö i slutet - och bli ersatt av en valp. Katter å sin sida dyker bara upp när de hoppar på folk i mörkret, när det är lite spänning i luften. Alternativt sitter de hemma hela dagarna och väntar på att bli matade av husse/matte, när denne kommer hem på kvällen.