Att packa ner sitt förflutna

Det är en andra omvälvning. Logiskt så blir det ju alltid så, när man flyttar hemifrån, att man städar undan, kastar, sorterar ut sin barndom. Kastar sånt man ändå inte kan eller vill ha med sig in sin första egna lägenhet. I bästa fall kanske minnena hamnar på en vind - men för vad, egentligen? Ut har alla gamla serietidningar åkt, alla dessa år av smått hysteriskt samlande på Buster, Knasen, Seriemagasinet, Larson och Brök, som sen byttes mot OKEJ, Rocket och vuxenserier som Epix och Maxx, som sen blev Pop, Melody maker, Select, Slitz, Café och NME. Av allt det där finns i stort sett inget kvar längre. Allt är kastat.

I dagarna anlände så äntligen vår hett efterlängtade bokhylla, som vi väntat på i säkert fyra månader. Den är med avsikt alldeles för liten för att svälja alla de böcker som den gamla IKEA-bokhyllan inhyste och nu, när allt ska in i den nya bokhyllan - så börjar nästa utsortering. Nästa årsring och tidsdokument som städas undan, kastas eller i bästa fall hamnar i ett källarförråd. Studentlitteraturen. Alla dessa hopplöst tråkiga statistikböcker, nationalekonomin, filosofin, kulturgeografin och filmvetenskapen. Ner i en låda. Vi behöver inte längre flasha med hur belästa vi är och hur många högskolepoäng vi har. De fyller ingen funktion och vi duger ändå.

Den mognadsprocessen i sig har också inneburit att man börjar lyssna på annan musik. Orkar inte med mer gitarrbaserad musik, med klassisk (och vansinnigt tråkig) uppsättning av bara trummor, gitarr och bas, utöver sången. Det räcker inte längre. Lyssnar knappt på nån hårdrock längre, speciellt inte nån ny. För det är så tråkigt och icke-nyskapande så klockorna stannar. Indie, av klassiskt shoegaze-stuk - tål det inte. Gubbrock, magen vänder sig in och ut. Punk.. jättekul.. om jag varit 15 och året varit 1982. Nu bara odrägligt. Americana, country, AoR, emo, rockabilly, folkpop, blues - nej, nej, nej. Märkligt vad tiden gör med folk.