Allt ligger egentligen precis i linje för hur man skapar en ny stjärna. Från ingenting till allting - på en gång. Michael Fassbender är den tysk-brittiska skådisen som just nu gör allt rätt. Varierande roller, som visar på skådespelarbredd, "rätt" filmer, fingertoppskänsla med kritikerna och så är han ju förstås britt (alltid ett plus i Hollywood), lagom ung och bildskön. Han tar rollerna som de riktiga stjärnorna inte vågar, de skitiga, smutsiga, karriärsutmanande - och det är väl så man ska göra när man klättrar mot toppen. Se bara på Philip Seymore Hoffman, som innan han slog igenom spelade äckliga snuskgubbar, knäppgökar och allmänt missanpassade. Det krävdes ett mod för att göra de rollerna men väl nere på botten, i början av klättringen, har man inget att förlora. Fallet blir inte så långt. Ryan Gosling och Michael Fassbender är två liknande skådisar - de tar "opassande" men utmanande roller - för att ta sig uppåt.Det är i alla fall min slutsats efter att under dagarna två tröskat av två väldigt bra men också två ytterst deprimerande filmer med Fassbender i huvudrollen för båda två. IRA-dramat Hunger och förortsångesten i Fish tank. Det är inte muntert någonstans och båda filmerna har avslutats i tystnad och reflektion. Över livets hemskheter, livets meningslöshet och Michael Fassbender.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar