Julen och Årets bästa filmer; plats 10 till 8

Julen var trevlig, trots jobb. Några mindre malörer och felköp (som sig alltid bör) men allt som allt väldigt bra. Spelat underhållande sällskapsspelet Zooloretto, umgåtts med familj och druckit perversa mängder julmust. Hittat fantastisk musik, fått Fleksnesboxen och knutit kontakter på Flickr.

Har funderat en del på min musiklista över årets bästa skivor och mer än en gång fått höra att "jag har inte hört talats om en enda skiva du skriver om!". Kanske kastade jag in fel skivor på listan. Är ju annars omåttligt förtjust i Temper traps debut "Conditions" och borde nog klämma in den någonstans kring plats 4-5-6. Annars släppte Midlake en ny singel i dagarna, vilket gör förväntningarna skyhöga på kommande "The courage of others", som släpps i februari. Videon är dock inte den officiella, bör tilläggas.

Så nu den högst personliga filmlistan över årets bästa filmer. Gick väldigt lite på bio i år, så årets lista är mestadels baserat på det som kom ut på dvd under året, med några undantag.

10. Jag har älskat dig så länge. Hjärtskärande och Kristin Scott Thomas. Det räcker väl så? Kanske ingen film man ser på en fredagkväll till popcornen, inför en kväll på stan men det är fransk film när det är som bäst. Berörande i sin stillsamhet och trauma.

9. Synecdoche New York. Charlie Kauffman är tillbaka, mer skruvad än någonsin - å ena sidan. å andra sidan mer melankolisk, eftertänksam och vemodig. Det är inte lätt att hänga med i denna meta-meta film. Kanske kräver det rentutav att man ser filmen mer än en gång men det är så vackert i sin galenskap. Philip Seymore-Hoffman och Samantha Morton i huvudrollerna.

8. Benjamin Buttons otroliga liv. Och det är en otrolig film också. Kanske är det egentligen en rätt enkel historia - om den hade berättats kronologiskt - men ibland sker ju storverk bara i att bryta mot dessa konventioner (Pulp fiction, Memento) och bara komma på det knasiga i att Brad Pitt föds som gammal gubbe och dör som bebis. Brad Pitt blir inte bättre än såhär och att han då ändå blev snuvad på sin Oscar av Sean Penn (för den erbarmligt tråkiga Milk) kan ju bara betyda att Pitt aldrig kommer att få nån Oscar. Eller att han i slutändan får det för lång och trogen tjänst, av politiskt korrekta skäl, trots en rätt dålig fillm (såsom ex Denzel Washington för den medelmåttiga Training day). Cate Blanchett strålar som alltid och dataanima-tionerna/sminkningarna kring skådespelernas åldrande/yngrande är riktigt bra.