10. Vitalic - Flashmob. Fransk trombonist bestämmer sig för att låta som Daft punk, adderar några stänk disco till sin dansanta techno och gör det väldigt bra. Jämnare men kanske inte lika höga toppar som debuten "Ok cowboy". Men det svänger.9. Micachu and the shapes - Jewellry. Rough trade-signad yngling från Surrey (Mica Levi) som getts rätt fria tyglar med sin experimentella musik. Spretigt och galet. Grime elektro-pop som verkligen kräver sin lyssning. Ibland veritabelt oljud och bara stök, ibland genialiska melodier. Förutom att Levi sjunger på plattan så spelar han också gitarr, alla keyboards och dammsugare..
8. Bill Callahan - Sometimes I wish we were an eagle. Fram till oktober så hade jag nog klassat gamle Smog-sångaren Callahan som årets i särklass bästa manliga sångare och förmodligen hade han kommit högre upp på listan då också. Nu dök det upp en annan herre, som ligger högre upp på listan. Singer-songwriter med fina lågmälda melodier som lyfter än mer med den fantastiska rösten. Årets "sitta vid den öppna spisen en kall höstdag"-skiva.
7. Dead man's bones - s/t. Glöm Jared Leto som årets bästa hybrid av både skådis-musiker-karriär (med 30 seconds to mars), glöm Jason Schwartzman, glöm Scarlett Johansson och Juliette Lewis. Dead man's bones grundare består av en betydligt mycket bättre skådis OCH dessutom mer intressant musiker. Ryan Gosling med vännen Zach Shield står bakom detta hemliga projekt och det är bara så grymt bra. Man brädar/krossar till och med 30 seconds to mars barnkörsintentioner med denna konceptplatta ihop med The Silverlake convervatory children's choir. Det är lite knäppt och skräckfilmsaktigt men melodierna är bedårande vackra och det här höjer bara respekten för Gosling än mer. Gosling lär inom 5 år ha vunnit sin första Oscar för bästa manliga huvud- eller biroll - för den talangen har han. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar