Mellan 07 och 08 på morgonen genomfördes idag en tyst protest, där de kommersiella radiokanalerna protesterar mot sändningsvillkoren. Tyst i etern i en hel timme. Inte för att jag bemödade mig att njuta av händelsen med Rix fm, Mix megapol, NRJ och allt vad de heter.. men de har förmodligen ALDRIG låtit bättre än just mellan 07 och 08 imorse. Och hur man sen också gör reklam i de stora kvällstidningarna med orden "detta kan vara den sista annonsen för Rix fm". Jaha..? Ska vi ta det som ett hot eller löfte?Snart dags att börja summera årets bästa filmer och skivor och återigen vädras mitt totala missnöje med Sonics 2009-lista. Så trött på musikjournalister som är så bajsnödigt ängsliga för att tycka fel, att inte besitta rätt åsikt vecka 49, att de bara går på det creddiga och i slutändan väljer väldigt tråkiga skivor, som ändå är "rätt" i "rätt" kretsar. Musiken tycks oviktig, perifer och en bisak. Nej, man röstar på det som är coolt och överenskommet bland förståsigpåare. Animal collectives "Merriweather post pavillion" är INTE årets bästa skiva, det är möjligtvis årets TRÅKIGASTE skiva men det kanske har nåt med vår generation av att göra. För att få vuxenvärldens acceptans så måste vi acceptera det tråkiga och inte låtsas om det. Sen när blev tråkighet ett kriterium så många kritiker så ofta tycks bortse från? Tråkighet är som en rosa elefanten - vi ser den men vi låtsas inte om den. Är inte det ett legitimt argument, för en film eller skiva, när man blir vuxen? Är det ett barnsligt argument? Det tycker inte jag... Men du hör eller läser aldrig en recensent avfärda en skiva eller en film med ordet "tråkig". Animal collective tillsammans med Grizzly bear och Marit Bergman gjorde årets tråkigaste skivor och årets tråkigaste film var Milk med Sean Penn och Revolutionary road med Kate Winslet & Leonardo DiCaprio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar