Gomorra (filmen) i helgen. Man kan ju lugnt säga att filmen inte direkt är sponsrad av italienska turistbyrån. Sällan har man skådat ett så fult, smutsigt, motbjudande, korrupt och antituristigt Italien som i denna film. Den är en bra film men så deprimerande så man undrar om det finns nåt hopp för människan. Men kan man klandra folket för att vara girigt, kriminellt och dumt, när man ända upp i samhällstoppen representeras en just en girig, kriminell och dum pajas i finkostym. Hur har ett samhälle lyckats bli så genomrutten ända från roten? Man blir så trött - och då har jag ändå inte hunnit se Videocrazy, som målar upp Berlusconis tidiga karriär med tutt-tv och underhållning på bisarrt låg nivå.
2 kommentarer:
Jag läst Savianos bok. Var ganska hemskt det med, även om den var världens tråkigaste bok att läsa rent stilistiskt. Tomas Lappalainens Camorra handlar om samma sak men är mycket mer intressant att läsa.
Jag är i alla fall glad att inte flyttade till Italien, skulle nog inte klarat av all korruption. eller så hade man blivit själv likadant. Hade nog inte gillat mig själv tror jag.
Berlusconi förvandlas skata och säkert till en liten egenkär Moussolini som tror hårt på att han får göra allt ostraffat. Tills det briste. Och då kommer brista ordentligt.
Berlusconi är ju precis som de värsta typerna i Gomorra. Helt befriad från självdistans, moral och insikt i vad man sysslar med. Det har gått så långt att man helt utan skam och betänkligheter står upp för att man är en tjuv - och man ser inget fel i det. Har nån annan problem med det, så får väl det stå för dom...
Skicka en kommentar