Arias without a script

Trevlig kväll på stan, först restaurangbesök på franska Byn, för att äta goda galettes och ännu godare crepes och samtidigt skölja ner det hela med fransk klassisk cider, ur små skålar. Efter det vidare till Stadsteatern för att spana in hett åtråvärda, stort hypade och strikt limiterade Arias with a twist - den hyllade dragshow & dockteatern som gjort succé i NY och nu kommer till Europa för 4 spelningar i Stockholm. Som sagt.. ryktena och recensionerna har varit översvallande och att det här ska vara så magstarkt och "eat your heart out, Madonna!" Även innan föreställningen "varnas" vi för chockerande scener. Det är då man återigen inser att det här är puritanska amerikaners syn på vad som är chockerande. Och de tror att nu ska de komma hit och skrämma oss med sin liberala syn på homosexualitet och sex i allmänhet. Jag tror att de allra flera i salongen sitter av föreställningen med en axelryckning och inte blev ett dugg chockade av att Joel Arias simulerar oralsex med djävulen, frågar vad "horny" heter på svenska eller säger "fuck" vid ett tillfälle. Ooooh! Som om den svenska publiken vore ett gäng puritanska amish-människor, som med stora ögon ska chockas. Som om Christer Lindarw aldrig existerat. Hur är showen i övrigt...? Ja, klichéeartad drag queen möter fantastifulla dockor, tillsammans med lite spektakulära ljus- och filmprojiceringshow - så kan man beskriva det. Mer än så är det inte, eftersom showen helt tycks sakna både manus och riktig poäng. Man är road en stund av de uppfinningsrika galenskaperna, Arias Billie Holiday-imitationer och alla färger men det är också allt.