lördag 19 september 2009

Aftonbladet och Sverigedemokraterna

Har sagt det förut och säger det igen.. varje bil som sätts i brand, varje sten som kastas mot polis-, ambulans eller brandbilar - är en ny röst för Sverigedemokraterna. Jag vet verkligen inte om det är rätt taktik att som Aftonbladet göra ett statement att inte tillåta SD att annonsera i deras tidningar. För att journalistens roll är att aldrig vara neutral eller objektiv, som Åsa Linderborg skriver. Problemet är ju just att det lilla fåtal som fått utrymmet att uttala sig i den offentliga debatten (elakt kallad kulturvänstern) inte alltid representerar folket i stort och risken är bara stor att det får en backlash i nästa val, när folk blir trötta på att tyckare ska tala om för dem, vad som är "rätt" och "fel" och vad de ska tycka och inte få tycka i det här sammanhanget. Urholkad demokrati, som nån skrev? Ja, kanske.. Om man ändå väljer att stänga ute SD och ge dem ännu mer outsider-perspektiv, samtidigt som rapporterna från brinnande Gottsunda, Backa eller Herrgården allt oftare tycks vara skrivet med ett färdigt alibi för de stökiga ungdomarna. De känner av utanförskapet, det är det nya kalla Sveriges fel, arbetslösheten, uppgivenheten, frustrationen - visst är det väl så, Hassan? Öh.. ja.. för fan.. så är det! Att en stor majoritet av de här kidsen bara hänger på och kastar sten likt resten av en kriminell pådrivande pöbel bortser man gärna från och påhänger uppviglarna argument de inte ens själva visste att de hade. Att kasta sten på en utryckande ambulans kan inte handla om frustrationen över att vara arbetslös - för såna har vi alltid haft i det här landet och ingen har förut brutit mot ett hederskodex av den arten. Varför försvarar man ens sånt beteende? Vem gagnar det - när man samtidigt tystar SD? Inte lär det gagna yttrandefriheten, inte heller Aftonbladets trovärdighet och sk objektivitet. Och SD lär fortsätta plocka nya röster inför hösten, för varje kastad sten, för varje fördömande utan debatt, för varje ny brinnande bil.

Apropå det här ämnet så är det lite märkligt att av mina vänner och bekanta så är det de med ickesvensk bakgrund som är mest förbannade på hur samhället ser ut och hur invandrarna förstört allt. På nåt sätt ges det en legitimitet att vara rasist - om man är "svartskalle" själv, men är uppväxt som en regelrätt Svensson, som fått lära sig det svenska sättet från början. Hur förhåller man sig till sånt? På samma sätt som jag ger mig rätten att håna polacker för att vara tjuvar, banditer, svartjobbare och bärplockare i fula frisyrer, eller svenskar för att vara så jävla lagom och självhatande, självföraktande, stiffa paragrafryttare som bara kan släppa loss när de super - samtidigt som jag skulle bli förbannad om nån annan utomstående ickepolack/svensk gjorde det.

Inga kommentarer: