Äntligen elitseriepremiär, på riktigt. Äntligen drar säsongen igång men jag inser ju att i år kan mitt "äntligen!"-utrop bli nåt jag kommer att få ångra framöver. Det ser ärligt talat inte speciellt bra ut för mitt lag. Det ser riktigt dåligt ut, rent utav. Kanske kommer jag om några månader bara önska att det aldrig ens började, att skiten äntligen tog slut och att nån bara avslutade lidandet? Nog för att outsider-perspektivet alltid varit attraherande men i år är känslan... slagpåse. 55 omgångars Golgatavandring.Måste nämna nåt om Idol 2009 också, då det är inne i mitt favoritmoment; slutaudition. Veckofinaler och sånt som kommer senare är rätt ointressant och i slutändan är det ändå bara det mest utslätade som vinner. Då har man redan dödat personligheten och det lite udda och pressat ut det på andra sidan, till en likriktad musikbranschs kommersiella famn. Men nu är det kul och man har börjat hitta sina favoriter och små hatobjekt. Gillar skarpt Calle Kristiansson. Det är min personlig favorit. Ser han inte lite ut som en väldigt blyg och rund Jamie Oliver? Andra favoriter är den hypade Jon Sindenius, Sabina Täck, Tove Östman, Niklas Hocker och Mariette Hansson, med dreadsen. Har svårare för pluttenuttiga Durna, som bara gråter, hurtiga norrländskan Camilla eller Gabriel Brandes, som man verkar vilja profilera sig som en ny Johan Palm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar